Regeringen har beslutat att utreda om ämnesbetyg skall återinföras.

För att avge ämnesbetyg krävs att ”kurser blir egna ämnen” eller att ”ämnen blir egna kurser”, eller tänker regeringen sig kopplingen innehåll, kontroll, bedömning och betyg på något annat sätt?

Systemet med ämnesbetyg i en kursorganiserad skola skulle halta betänkligt?

Om ämnesbetyg ska ersätta kursbetyg, hur ska då verksamheten organiseras så att betygssystemet passar?

Kursbetygen har kritiserats för att förhindra ämnesfördjupning, orsaka stress och bidra till ökade avhopp från gymnasieskolan i förtid. Varje kursbetyg blev också ett slags slutbetyg.

Vad är då egentligen ett skolämne som ska betygssättas?

Skolämnen är inga statiska konstruktioner. De förändras, utvecklas och avvecklas.

Ett skolämne utgörs av en rubrik för skolundervisning inom ett bestämt och någorlunda avgränsat område. I ett skolämne finns fakta som fogas samman av någonting gemensamt, förenklat uttryckt.

Ett skolämne bör innehålla sådant som gör att eleverna klarar sig bättre i livet och dessutom sådant som gör att hela vårt samhälle fungerar.

Dessa konstruerade skolämnen ska möjliggöra för eleverna att lära sig innehållet och lärare ska också kunna undervisa om innehållet. Detta har ibland varit och är alltjämt stora problem.

En rad faktorer påverkar. Skolan är politiskt styrd och politisk påverkan förändrar såväl innehåll som form. Vetenskapliga rön påverkar också skolämnen.

På ett övergripande plan är det Sveriges riksdag, regering och Skolverket, som anses ha stor betydelse för ett skolämnes utformning, medan lärarna och eleverna betyder mest för skolämnens praktiska genomförande.

Tolkningarna av styrdokumenten är olika, vilket gör att ett skolämnes praktiska inriktning svajar.

Lärarutbildningen används ibland för att utveckla skolan. Många lärarutbildare är läromedelsförfattare. Läromedel har mycket stor påverkan på skolämnesutvecklingen.

Ibland har läromedlet varit lika med kursen i ämnet, och inte det mål, riktlinjer och anvisningar som angetts. Utrustning, lokaler och en rad andra faktorer påverkar också skolämnens utveckling.

Betygssystemet anses främja lärande, premiera hårt arbete och spegla de kunskaper eleverna faktiskt har. Varje lärare vet naturligtvis att så inte är fallet.

Men vi låtsas att det är så, i alla fall. En övergång till ämnesbetyg kanske minskar såväl elevers som lärares känsla av stress.

Fler unga måste klara av gymnasieskolan med godkända betyg vare sig det varit kursbetyg eller nu med kommande ämnesbetyg.

En gymnasieutbildning är i det närmaste en förutsättning för att en ung person ska kunna få ett jobb och börja etablera sig i arbets- och samhällslivet.

Signaler om att kursbetygen ökade risken för avhopp måste givetvis tas på allvar.

Införandet av kursbetyg och målrelaterade betyg sägs ha minskat andelen som fullföljer gymnasieskolan. Ja, men nu övergår regeringen kanske till ämnesbetyg.

Det krävs en djupare analys av hur gymnasieskolans verksamhet är planerad och hur betygssystemet påverkar unga människors möjligheter att klara gymnasieskola.

En någorlunda enig lärar- och forskarkår hävdar att betygens funktion är att främst sortera eleverna i ”prima” och ”sekunda”. Genom sorteringen gynnas de elever, som från början fått förutsättningar att klara sig bra i gymnasieskolan.

De får extra motivation genom de betyg de får. Betygen fungerar som en morot. Dessa elever kan också vara säkra på att hamna före de andra i kön till de goda akademiska utbildningarna som leder till hög-statusyrken.

För de svaga eleverna är betygen näst intill förödande.

Genom kursbetyg eller ämnesbetyg får de klart för sig att de tillhör de allra sämsta eleverna. Betygen skapar olust. De saknar förutsättningar att följa med i undervisningen, men måste ändå delta i de täta proven.

De tappar de viktigaste drivkrafterna för skolarbetet, lusten att lära och framgången i lärandet. De tappar också självförtroende, livsmod och framtidstro.

Hur blir det nu med ämnesbetyg? Ingen vet.