Idag presenterades Pisa om hur Sverige rankas i förhållande till andra nationer rörande elevers läsförmåga och läsförståelse.
Nu kan vi glädjande nog se tydliga resultatförbättringar. Sverige presterar över läsgenomsnittet i OECD. Det gjorde vi inte 2012.
I läsförståelse ligger vi nu på samma nivå som Danmark och Frankrike.
Dessutom har Sverige förbättrat sig både i läsförståelse och i matematik, bra!
Men oavsett om vi har en rapport eller inte bör vi framförallt uppmärksamma att elever som inte kan läsa på egen hand, eller som läser utan att förstå vad det är de läser, på ett personligt plan, är oerhört drabbade.
I skolan är det förödande. Varje ämne innehåller något du ska läsa för att lära. Många elever som inte kan läsa säger att de tycker de lär sig av läraren eftersom läraren både visar och gör det texten förklarar.
Men texten förklaras inte. Den ska eleven läsa på egen hand.
En elev som inte hänger med, visar det genom att göra annat eller helt enkelt ge upp. Vi kan vilseledas att tro att eleverna är ointresserade och diskutera de ordningsproblem som uppstår eller betygen när dessa varnar.
De som inte kan läsa vet om det. De vet bara inte vad de ska göra för att själva förändra situationen.
Hur börjar man när man inte kan? Det är som om frågan ligger i elevens knä när den borde ligga i omvärldens och professionens händer.
Ett barn som inte kan läsa är inte ett problem utan ett uppdrag. Skolans och omvärldens uppgift är att motverka resignation och uppgivenhet genom att utan avbrott se till att elever som inte kan läsa får lära sig att göra det.
Barn läser om de kan! Det krävs en omvärld för att se till att det blir möjligt; tidiga läsinsatser, läsande vuxna, högläsande och berättande föräldrar och lärare, läsundervisning under alla skolår i skolan, strategier hur man kan läsa och rikligt med tid att läsa samt bemannade skolbibliotek där varje elev ska få upptäcka vad som finns att läsa.
Läsintresse skapas genom att man får läsa det man vill och genom att vuxna högläser det eleverna ännu inte kan läsa på egen hand.
Om vi vill att barn och unga ska läsa så handlar det om att synliggöra det. Det måste finnas mängder av böcker där barn befinner sig och att skolan visar att den läser.
Överallt där barn och unga är i skolan måste de pågående uppleva att vi aldrig någonsin ger upp vår förmåga och vår kunskap att hjälpa dem till äventyret att läsa.
Och precis som vi frågar om vad barn har ätit kan vi ställa dagliga frågor om deras läsning: Hur gick det att läsa idag? Vad läste du? Berätta om det du läst!
Läsningen är och förblir ett pågående och aldrig avslutat arbete.
I skolan ska de känna hopp och uppleva tillit till sin förmåga att lära där skolan ger undervisning i hur och banar vägen för fortsättningen genom att underhålla såväl läsförmåga som läsintresse.
