För drygt en vecka sedan besökte jag under fyra dagar Berlin, som är en av mina favoritstäder.

En fantastisk julstämning med otroligt mycket människor ute på gator och torg.

Under de dagar vi var där besökte vi ett flertal platser, även platsen för gårdagens attack, julmarknaden på Breitscheidplatz och tog fina bilder av Kaiser-Wilhelm Gedächtniskirche.

Med tanke på att det var så mycket folk överallt, pratade jag och min fru om att ha extra koll på plånbok och mobiltelefon.

Det innebar för min del att mobilen placerades i ena framfickan på jeansen och plånboken i den andra. Det var nog den enda säkerhetsåtgärd som vi vidtog.

När jag under gårdagskvällen läste om dådet i Berlin så började jag som varje dag jobbar med säkerhet självklart fundera över om detta kunde ha undvikits.

Liknande arrangemang finns i princip i varje större stad i Sverige. Själv besökte jag julmarknaden på Stortorget i Gamla Stan i Stockholm söndags, det gick knappt att ta sig fram.

Att försöka undvika folksamlingar i julrushen är i princip omöjligt om man inte väljer att stanna hemma. 

Det första som vi människor känner när något så här hemskt inträffar är rädsla, vilket är helt naturligt.

Efter detta kommer ofta sorgen, tomheten och funderingar över vad kommer härnäst?

Det som man kan fundera över är om det går ett minska riskerna ytterligare och begränsa skadorna om det trots allt inträffar något.

När en lastbil eller en buss blir till brottsverktyg och mordredskap så förstår man hur svårt det är att skydda sig.

En parallell kan göras med butiker som gjort allt man kan göra för att förebygga inbrott. 2 millimeter tjock stålplåt i väggarna, säkerhetsdörrar med dubbla lås i varje dörr och pansarglas i samtliga fönster.

Trots detta räcker det inte när angriparen kör in en lastbil eller hjullastare genom väggen till butiken.

Även om det känns hopplöst, så finns det saker som kan göras.

Vad kan arrangörerna göra? Vad kan polisen göra och vad kan du själv som besökare göra?

Fordonsindustrin och ägarna till denna typ av fordon måste ta ett större ansvar. 

Det går alldeles för lätt att stjäla fordonen. Man kan ta fram unika fästen för rattar som man gjort för fälgar till våra bilar.

Man kan med elektroniska system ”strypa” el- och bränslefunktioner. Man kan ha larm som omedelbart larmar om fordonet flyttas av obehörig.

Arrangörer och polisen måste vid större evenemang tillsammans planera en begränsning av fordon vid stora folksamlingar. Tyvärr har verkligheten blivit sådan.

Gå runt och känna sig rädd är ingen bra lösning. För vanliga besökare gäller att vara lite mer uppmärksam.

Det är inte heller fel att ha en något sånär klar bild över vilka evakueringsvägar som finns om något skulle hända.