Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

”Rasistiska stereotyper skapar mening åt de hatfyllda”

Under 2015 var 92 bränder anlagda på bebodda eller tilltänkta asylboenden Foto: TT

OPINION · ”Så länge du inte är politiskt aktiv i en rörelse som nazisterna stör sig på, så länge du inte bor på en flyktingförläggning, så länge du inte är HBTQ, så länge du inte tigger på våra gator och så länge din kropp inte uppfattas som färgad, kommer de högerextremas hat, hot och våld inte drabba dig”, skriver Christer Mattsson.

Christer Mattsson
Doktorand i pedagogiskt arbete vid Göteborgs universitet

Det fundamentala attributionsfelet, som ibland kallas alla fördomars moder, lär oss att det är troligt att vi tillskriver negativa handlingar hos andra som ett resultat av deras dåliga moral eller andra inre egenskaper, medan vi i större utsträckning ser till olyckliga omständigheter när vi förklarar våra egna tillkortakommanden.

Om jag kommer för sent beror det på att bussen körde för tidigt och rakt framför näsan på mig. Om du kommer för sent beror det på att du är slarvig och oansvarig. Detta fungerar även på kollektiv nivå.

När människor som av majoritetssamhället uppfattas som tillhörande en annan kulturell eller religiös grupp begår klandervärda handlingar, är det mer sannolikt att vi tillskriver orsaken till dessa handlingar egenskaper som påstås vara förknippade med den gruppen och vi letar efter mönster vare sig de finns där eller inte.

Om den felande personen däremot är en del av vad som uppfattas vara majoritetssamhället är det högst troligt att vi istället väljer att se dessa handlingar som avvikelser hos den personen – hen är galen på ett eller annat sätt.

Det fundamentala attributionsfelet är ett mycket användbart socialpsykologiskt begrepp som kan hjälpa oss att förstå varför det är enklare att lägga märke till mönster när våld utförs i islams namn, än när våld utförs av rasistiska och/eller nazistiska skäl.

Terror och våldsdåd som utförs av extremister av olika inriktningar har varit kontinuerligt närvarande under många år, också i vår del av världen, och det går egentligen inte att påstå att det funnits en tid utan politisk terror av något slag.

Men medan det går snabbt att finna, både verkliga och mindre sannolika, kopplingar mellan personer som utför islamistiskt våld och olika islamistiska organisationer eller idéer, har det varit plågsamt att se hur rasistiska förövare snarare betraktats som enstöringar och galningar.

Ledande politiker, tjänstemän och ibland även akademiker talar om ”snabbradikalisering” när personer utan tidigare kända kopplingar till islamistiska grupperingar plötsligt begår grova och bestialiska brott, även om beviset för kopplingarna är knapphändiga.

Ingen talar om snabbradikalisering när flyktingboenden sätts i brand och ingen talar om extremistiska åsiktspoliser i svenskdominerade bostadsområden som hjärntvättar svenska ungdomar i rasistisk ideologi när romska tiggare utsätts för livshotande våld.

Anton Lundin-Pettersson mördar tre människor av rasistiska skäl på en skola i Trollhättan, Peter Mangs skjuter ner och dödar flera människor under flera år i Malmö av rasistisk och fascistisk övertygelse, kommunstyrelsens ordförande i Skurup avgår efter att han utsatts för ett brandattentat i sin bostad med nazistiska förtecken och tre bomber placeras ut i Göteborg där de misstänkta förövarna har tydliga kopplingar till en välkänd nazistisk organisation.

I inget av dessa fall talar vi om radikalisering och inte heller försöker vi förklara det genom deras svenskhet eller hur rasistiska idéer i det svenska samhället överförts till dem, vilka i kombination med flera andra faktorer, bidragit till extremt och dödligt våld.

I min forskning analyserar jag bland annat de kommunala handlingsplanerna mot våldsbejakande extremism och även om studien kommer att presenteras senare i vår, kan jag redan konstatera att det är betydligt vanligare att dessa planer behandlar islamistiskt än högerextremt våld.

Detta gäller även orter där det inte finns kända exempel på islamistiska extremismmiljöer, men där det finns aktiva nazistiska organisationer.

Jag tror inte att det är så enkelt som att vi underskattar det högerextrema våldet eller att vi inte känner till att det finns. Tänker vi efter vet vi att det har varit kontinuerligt närvarande under årtionden.

Snarare tror jag att det är en kombination av det fundamentala attributionsfelet, vi känner igen våra egna inhemska våldsverkare och ser dem som enslingar, och att medlemmar av majoritetssamhället sällan behöver känna sig hotade av dessa grupper.

Så länge du inte är politiskt aktiv i en rörelse som nazisterna stör sig på, så länge du inte bor på en flyktingförläggning, så länge du inte är HBTQ, så länge du inte tigger på våra gator och så länge din kropp inte uppfattas som färgad, kommer de högerextremas hat, hot och våld inte drabba dig.

Men det är dags att säga klart och tydligt att det går en röd tråd mellan vardagens rasistiska stereotyper som skapar mening åt de hatfyllda skrivbordskrigarna på nätet och vidare till dem som brukar dödligt våld för att skapa en renrasig nation.

Den rasistiska versionen av det fundamentala attributionsfelet är ett fjäll som måste falla från demokratins ögon för att vi skall kunna se att det som sker faktiskt är, likt all annan terror, systemhotande.

Christer Mattsson medverkar i Opinion live den 9 februari 22.00 i SVT 1

Relaterat

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.