Nu talar alla om den teknikrevolution som artificiell intelligens innebär. Samtidigt pågår en annan teknikrevolution, den gentekniska, med samma explosionsartade utveckling.
Den kommer att påverka oss minst lika mycket som AI (artificiell intelligens). Och den kommer att ställa oss inför ännu svårare etiska dilemman än vad AI gör.
Vi som en gång höll på med kemilådor, inte kunde vi drömma om att det en dag skulle bli möjligt att också klippa och klistra i gener vid köksbänken. Nu kan man köpa ett genteknik-kit för hemmabruk för under 15 000 kronor.
Att teknikutvecklingen är så oerhört snabb gör det svårt för samhället att hänga med.
Att vi med gensaxar som CRISPR/Cas9 kan göra ingrepp i våra gener kan hjälpa oss att förstå, bota och utrota sjukdomar. Men tekniken kan också användas för mänsklig förbättring av annat slag, så kallad enhancement, i slutändan kanske förändringar av människan som art.
Det går dessutom att backa hudceller till stamceller, programmera om dem och tillverka celler av ny typ, vävnader, kanske också organ. Det skulle kunna innebära att vi kan skapa artificiella könsceller och få barn med oss själva.
Vi kan överskrida gränserna mellan människa och djur och odla mänskliga organ i grisar för transplantation. Möjligheterna ter sig oändliga.
Den nya gentekniken kommer att utmana vår syn på vad det innebär att vara människa. Vi måste kunna besvara grundläggande etiska frågor som förutom risker och osäkerhet rör människovärde och människosyn, integritet och självbestämmande.
Idag är det tillåtet i Sverige att med genterapi försöka bota enskilda patienter med allvarliga sjukdomar. Men det är förbjudet att göra ingrepp i arvsmassan som kan gå i arv. Det finns svåra ärftliga sjukdomar som med genteknik skulle kunna utrotas i den drabbade släkten, en välsignelse förstås.
Men vi vet samtidigt mycket litet om hur säkra teknikerna är på lång sikt. Vilka risker för framtida generationer är vi beredda att ta?
Det är inte molekylärgenetiker, utan filosofer, science fictionförfattare och filmmakare som står för frontlinjetänkandet både när det gäller visionerna om vart mänskligheten kan gå och när det gäller farorna. Inte överraskande är allmänheten och hälso- och sjukvårdens medarbetare på efterkälken.
Men mest bekymmersamt är att juristerna traskar i en trupp en bra bit efter alla andra.
När den nuvarande lagen om genteknik kom 2006 kunde ingen föreställa sig det senaste decenniets dramatiska utveckling inom molekylärgenetiken.
Ser man inte över lagen redan nu, riskerar många av de nya teknikerna att vara oreglerade när de är tekniskt mogna för praktisk tillämpning. Statens medicinsk-etiska råd, Smer, har föreslagit att regeringen uppdaterar lagstiftningen på genteknikområdet.
Det brådskar. Utvecklingen är alldeles för viktig för oss alla, patienter och samhällsmedborgare, för att lämnas enbart åt molekylärbiologer och kommersiella krafter.
Vi behöver ta ett gemensamt ansvar för att med respekt för människovärdet främja en etiskt hållbar och säker utveckling, samtidigt som vi ser till att verkligen dra nytta av genteknikens häpnadsväckande framsteg.
