Från vänster: Aili Tang, programledare Jesper Rönndahl, ”Svenska Nyheter”. Foto: Janne Danielsson
Debattinlägg

”Det är ju bara på skämt – och vi kineser saknar tydligen humor”

”För mig och många andra kineser som bor och arbetar i Sverige har utfallet i realiteten blivit att landet nu känns kallare och mindre välkomnande. Men så länge det går under parollen satir får man tydligen inte bli sårad. För sådana är tydligen reglerna i ett debattklimat där man i allt högre grad bespottar minoriteters rätt att ta anstöt eller känna sig kränkta av saker som nidbilder och rasism ”

Om debattören

Aili Tang
Forskare i nationalekonomi

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Med anledning av Svenska Nyheters mycket märkliga inslag om kinesiska turister som sändes fredagen den 21/9 finns nu ytterligare en anledning att prata rasism i Sverige.

För de som ej sett inslaget kan det nog bäst sammanfattas som osammanhängande, svårtolkat och grovt generaliserande mot asiater. 

SVT:s humorsatsning Svenska Nyheter kan väl generellt sett sammanfattas som en blek karbonkopia på det amerikanska humorprogrammet Last Week Tonight med John Oliver.

Ett satirprogram som blandar långa monologer med social och politisk aktivism; ofta via sociala medier.

Men Jesper Rönndahl är tyvärr ingen John Oliver och Svenska Nyheter framstår för det mesta som konstlat, desperat, fumligt och identitetslöst.

Det är väl kanske därför man också misslyckades så fatalt i fredagens avsnitt när man bestämde sig för att driva med nidbilden av kineser genom att producera och publicera en fejkad informationsfilm, direkt riktad mot kinesiska turister och kineser i allmänhet.

I filmen poängteras bland annat att man i Sverige minsann inte bajsar utanför historiska byggnader eller på restauranger och att hundar ej är till för att ätas.

Det illustrerades med en förbudsskylt; en bajsande streckgubbe i rishatt. Helt utan kontext, men under parollen ”satir”.

Videosnutten spreds sedan systematiskt av redaktionen på kinesiska sociala medier och skapade både förvirring och vrede.

  • Vad ville man säga?
  • Varför riktade man sig i videon till kineser i allmänhet och inte enkom till kinesiska staten?
  • Hur är spridandet av en rasistisk nidbild på något sätt ändamålsenligt?
  • Vad är ändamålet? 

Thomas Hall, programchef på SVT Nöje, underströk att syftet bara varit att påvisa att det är mindre laddat att skämta om kineser. Genom att skämta om kineser. En sorts icke-förklaring.

Enligt svenska ordboken är satir en litterär tryckform, vars syfte är att förlöjliga eller håna någon eller något, ofta på ett elegant och träffande sätt.

Den fejkade informationsfilmen uppfyller tyvärr inte kravet på elegans, men däremot är den träffande på ett väldigt sårande sätt, särskilt för många av oss kina-svenskar. 

Det handlar inte om yttrandefrihet eller politisk korrekthet utan om anständighetsgränser.

För mig och många andra kineser som bor och arbetar i Sverige har utfallet i realiteten blivit att landet nu känns kallare och mindre välkomnande.

Men så länge det går under parollen satir får man tydligen inte bli sårad.

För sådana är tydligen reglerna i ett debattklimat där man i allt högre grad bespottar minoriteters rätt att ta anstöt eller känna sig kränkta av saker som nidbilder och rasism.

Det är ju bara på skämt och vi kineser saknar tydligen humor.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.