Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

”USA får ett barn som president”

Tillträdande president Donald Trump och avgående president Barack Obama. Foto: TT

OPINION · ”Att Obama lämnar sitt ämbete med ett land i djup splittring är inte något annat än ett misslyckande. Ett arv som möjliggjorde för Trump att vinna, men som det också nu är upp till honom att hantera”, skriver Frida Stranne, doktor i freds- och konfliktforskning.

Frida Stranne
Doktor i freds- och utvecklingsforskning, USA-expert

På fredag lämnar Barack Obama Vita huset efter åtta år som USA:s president. Till delar har han gjort många besvikna och hans uppgift att leverera den förändring (change) som han utlovade i sin valkampanj 2008 var ett omöjligt uppdrag.

Inte bara var förväntningarna på vad en person kan åstadkomma orealistiska, Obamas vackra tal lovade för mycket även för hans eget bästa.

Dessutom var det en oerfaren och något naiv president som flyttade in i Vita huset 2009 och som missbedömde behovet av samarbete med republikanerna men framför allt vad som skulle krävas från hans sida för att ett bättre politiskt klimat i DC överhuvudtaget skulle bli möjligt.

Att Obama lämnar sitt ämbete med ett land i djup splittring är inte något annat än ett misslyckande.

Och även om det inte enbart är hans fel att amerikaner känner stark misstro mot etablissemanget eller att många känner otrygghet och frustration över en förlorad amerikansk dröm, så är det absolut en del av hans politiska arv.

Ett arv som möjliggjorde för Trump att vinna, men som det också nu är upp till honom att hantera.

Oavsett hur man tolkar Obamas politiska agerande och vad man betecknar som hans framgångar och misslyckanden så har hans tid i Vita huset däremot kännetecknats av öppenhet gentemot allmänheten, värdighet, eftertänksamhet och humor.

Han har ’digitaliserat presidentskapet’ och gjort det tillgängligt för människor att följa via webben och på olika sätt interagera och känna delaktighet.

Han har sakligt och öppet försökt beskriva hur han tänker, vad han vill åstadkomma och hur. Han har resonerat och tänkt efter och han har som få före honom bjudit på sig själv i offentliga sammanhang, ofta tillsammans med sin fru Michelle Obama.

Samtidigt har Obama varit något för intellektuell i en tid där amerikaner tröttat på att ”predikas för” av eliten. För resonerande och otydlig i frågor där många grupper ville ha en märkbar och snar förändring.

För liberal i en tid där allt fler valt att söka sin tilltro till religion och traditionella värden till följd av att allt för mycket förändras i snabb takt och skapar osäkerhet inför morgondagen.

Obama må ha haft rätt i mycket och drivits av goda och välformulerade ambitioner, men det hjälper föga om man går i otakt med samtiden.

Den person amerikanska folket nu istället bjudit upp till dans och som ska föra de kommande fyra åren är inte bara Obamas motsats i alla avseenden. En antiintellektuell, oförskämd, gränslös kommande president som verkar sakna förmåga till dialog.

Trump är framför allt oberäknelig och häpnadsväckande barnslig. Samtliga egenskaper som inte kan göra annat än skapa djup oro för vad världen nu har att vänta efter kl 12 på fredag den 20 januari.

En lättkränkt man med grandios självbild som inte bryr sig om fakta är en skrämmande tanke i en värld där spänningar ökar på flera områden.

Hans egenskaper står också sannolikt i vägen för alla de saker som brådskande behöver göras i USA för att få stopp på de fördjupade spänningarna och misstämningarna som råder. Såsom att skapa lugn, enighet och trygghet.

Men i slutändan handlar det givetvis även om att införliva sina politiska löften.

Politik handlar visserligen alltid om löften som till delar heller aldrig införlivas, men en kritisk fråga nu, är hur stor tolerans de frustrerade och oroliga amerikanerna har, eller vad som blir konsekvensen ifall de stora löftena än en gång upplevs bara vara tomma ord.

De missnöjesstämningar vi kunnat se komma till ytan under 2016 är nämligen inte nya, utan ett resultat av decennier av upplevt utanförskap, brustna drömmar och minskad tilltro till att framtiden är ljusare än gårdagen och detta bland amerikaner inom alla samhällsklasser.

Så en intressant fråga blir därför vad som händer om inte heller Trump levererar vad han utlovat till de grupper som nu så tydligt visat sin frustration. Han har definitivt satt ribban högt.

Samtidigt använder han ett språkbruk och manér som istället för att ena, fortsätter att splittra och där han tydligt visar förakt för dem som känner oro eller uttrycker kritik mot hans förslag.

Vi ser ut att få en amerikansk president som inte tål att bli motsagd, är intolerant, lättprovocerad och impulsstyrd.

Besvikelserna som finns över Obamas brustna löften förväntas alltså lösas genom att svära in hans antites och vi övriga kan bara hålla tummarna.

Amerikanerna väntar sig nu något annat än stora ord och löften och kommer att kräva konkreta förändringar!

Relaterat

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.

USA:s nye president

Mer i ämnet