I skuggan av professor Jordan B. Petersons Sverigebesök nyligen framstår det allt tydligare i efterdebatten hur ideologiskt styrda många av landets etablerade medier är.

Det är som om vi haft besök av Belsebub. Den ena efter den andra journalisten gör kardinalfelet att försöka klistra uppenbart felaktiga epitet på Peterson genom att kalla honom provokatör, extremhöger eller lägga ord i munnen på honom.

Ofta är analyserna ignoranta, som när en av våra mest framträdande kulturjournalister, Gunnar Bohlin på Sveriges Radios kulturredaktion, fick frågan om vad han ansåg om Peterson. Svaret blev:

– Det lilla jag har sett är grovt förenklat, på ett tråkligt sätt.

Den som känner till Peterson är väl medveten om att han är allt annat än förenklad. Timtal av hans föreläsningar finns på youtube för vem som helst att skåda och bilda sig en egen uppfattning.

Man behöver ju inte dela hans analys. Men att kalla det han talar om för ”grovt förenklat på ett tråkigt sätt” säger mer om Gunnar Bohlin som kanske trodde att han kunde sno åt sig en billig stilpoäng.

– Jag förstår inte varför människor lägger så mycket tid på den mannen, lär självaste utrikesminister Margot Wallström ha sagt under ett samtal på temat hur man stärker kvinnors roll och tillagt:

– Jag tycker att han skulle kunna ta och krypa tillbaka under den sten han kom ifrån.

Källan till åtminstone det sistnämnda kommer från TT. Wallström får väl själv säga om hon är rätt citerad. Kvalitén på analysen är hursomhelst i samma klass som Bohlins.

Fredrik Skavlan är som vanligt mer vardagsrumstrevlig när han intervjuar, men gör ungefär samma klavertramp som Cathy Newman på Channel 4 med sina fatala försök att måla in professorn i olika hörn.

– So you are saying, upprepade Newman och Peterson tvingades gång på gång svara:

– No I´m not saying that.

Skavlan klarar sig bättre, men att det ändå är irriterande när han använder en liknande intervjuteknik – ett diffust påstående följt av en fråga.

– Varför anser du att jämställdhet mellan könen kan bli ett problem?

Peterson svarar diplomatiskt och förklarar skillnaden mellan ”equal of opportunity” och ”equal of outcome” och att han varmt förespråkar det förstnämnda.

Argumentativ intervjumetod, har det visat sig, är ingenting som biter på professorn. Inte heller går det bättre när SVT:s utsände Simon Sarnecki trevar efter den ännu ej ställda frågan till Peterson i ett nyhetsinslag. Resultatet blev följande:

– Kan inte en världssyn byggd på arketyper ses som rätt kategorisk? Är det verkligen så enkelt?

Efter att ha försökt förklara för reportern att det är långt i från enkelt, tvärt om, avslutar Peterson med:

– Den frågan betyder inget. Att kalla det enkelt är fullständigt absurt.

– Du verkar nästan förolämpad, replikerar Sarnecki.

Peterson svarar:

– Det är ju en löjlig fråga.

Såhär håller alltså snuttmedierna på: klarar varken av att vara pålästa eller ställa relevanta frågor. Inte heller ges plats för svaren mer än i några redigerade sekunder.

Allt framstår som en slags medvetna misstolkningar. Och att Petersons genomtänkta idéer är så långt i från den journalistiska, ideologiska dogmen att man inte klarar av att möta nyanseringen.

Innehållet överensstämmer alltså inte med reporterns förutbestämda narrativ. Och då blir det journalistisk kortslutning.

Ett avslutande exempel på snedvridningen får bli Kristofer Anderssons recension i Aftonbladet kultur av Petersons bok ”12 livsregler – ett motgift mot kaos”. Där presenteras författaren som som alt-right-professorn med hajpade livsråd (sic).

Jag vet inte om det är en vänsterdopad redigerare med sömnbrist som satt rubrikerna.

Likväl har Kristofer Andersson en förlöjligande ton. Det står honom naturligtvis fritt att skriva som han vill. Men recensionen blir som en följd helt meningslös att ta del av eftersom den inte mäktar med att möta sakinnehållet i boken.

Såhär skulle jag kunna fortsätta och citera olika journalister som bubblar på i ungefär samma stil. Man undrar var den redaktionella självinsikten om vad som pågår tagit vägen.

Heder då åt att studenten Felicia Hassan får plats på SVT nyhetssajt med ett debattinlägg från SVT Opinion med rubriken: ”Jordan B Petersons fultolkande kritiker gör det lätt för sig”.

– Svenska dagstidningar skriver med uppenbar underton av svensk socialism, skriver hon och tillägger bland annat:

– Lyssnar man, utan att vända det förmedvetna vänsterörat till, så är Petersons uttalanden varken nya eller kontroversiella.

Min kommentar: Heder åt nyanserna.

Samtidigt är det skrämmande, det som tillåts pågå i medierna. För om Peterson är så här snedvridet presenterad i så stor omfattning, hur är det då med annan rapportering?