Kajsa Ekis Ekman, Maria Ramnehill, Ebba Witt-Brattström och Elisabeth Ohlson Wallin är några av dem som gett sig in i transdebatten. Foto: Eva Lindblad / Jessica Segerberg /Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT / Lars Pehrson/SvD/TT

Så har turerna gått kring Kajsa Ekis Ekman och transfeminismbråket

Publicerad

Sedan årets början har feminister bråkat med varandra på kultursidorna. Allt började med att Kajsa Ekis Ekman frågade sig vad som händer när samhället ändrar syn på vad kön är. Detta provocerade transpersoner, som kände sin existens bli ifrågasatt. Två feministläger har bildats. SVT Opinion guidar dig genom turerna.

17 januari – ”Vad händer när vi inte längre kan tala om biologiskt kön?”
Vad händer när samhället ändrar sitt synsätt på vad kön är? Det frågar sig författaren, journalisten och vänsterdebattören Kajsa Ekis Ekman i en text i Aftonbladet.

Hon lyfter bland annat exempel där en person som dömts för våldtäkter mot kvinnor placerats i kvinnofängelse efter att ha genomgått könskorrigering och där en transkvinna i Australien utklassade motståndet i en tyngdlyftartävling.

”Att ta upp detta till diskussion har dock blivit snudd på omöjligt. Att tala om skillnader mellan de som är födda som män och de som är födda som kvinnor – feminismens grundtes – anses nu per definition vara transfobi” skriver Ekis Ekman som får oväntat stöd från bland andra Johan Ingerö från den högerliberala tankesmedjan Timbro.

Vad betyder egentligen ickebinär? Och vad menas med TERF? I videon finns förklaringar av flera centrala begrepp för att hänga med i transfeminismdebatten. Foto: SVT Grafik

18 – 24 januari – transaktivisterna rasar
Transaktivister och feminister går inte med på Kajsa Ekis Ekmans frågeställningar och kritiserar henne i stället på en rad andra punkter.

Maria Ramnehill skriver att ”transkvinnors vardag är fylld av samma risk för våldtäkt, misshandel i hemmet, lägre lön, sexuella trakasserier och diskriminering som alla andra kvinnor – just för att vi är kvinnor.”

Kajsa Ekis Ekman pläderar för en våldsam värld där transpersoner behöver utrensas, menar Karin Råghall.

Transkvinnorna Ella Noaksson och Hedvig Rapp skriver att de reagerar kraftigare”när feminister skriver saker som ifrågasätter oss för att vi förväntar oss mer av den egna rörelsen än de utanför den”.

Poeten Athena Farrokhzad hyser inga förhoppningar om att få Kajsa Ekis Ekman att ändra åsikt: ”Jag vet att andra, mer berörda än jag, har försökt och misslyckats. Jag skriver för att hon inte ska stå oemotsagd som representant för vänstern.”

29 januari – Nina Björk förstår inte transpersonerna
Kulturskribenten Nina Björk menar att många feministers mål har varit att inte koppla kön till identitet över huvud taget.

Hon ser transfrågan som en intressant tankenöt och tycker att transpersoners erfarenheter utmanar några av den feministiska teorins mest grundläggande frågor, men förstår inte vad transpersonerna menar.

”När transpersoner berättar om sina erfarenheter av könade identiteter som existerar bortom biologi förstår jag inte riktigt vad de menar. Kanske beror det på att jag är en av de feminister som drömmer om att kön inte ska avgöra identitet.

31 januari – ”feminismen måste vara intersektionell”
Tiina Rosenberg,
som var med och grundade Feministiskt initiativ, kritiserar Ekis Ekman och skriver att den som kallar sig feminist i dag inte kommer långt utan en intersektionell teoribas. All feminism måste inkludera en kamp mot alla typer av förtryck, till exempel funktionalitet, klass, kön, nationalitet, sexualitet och ålder.

1 februari – biologen sliter sitt hår
Molekylärbiologen Henrik Brändén är trött på tvärsäkra uttalanden om biologi av folk som inte har koll på läget. Han skriver att det som sitter i huvudet kan vara lika biologiskt som det som sitter mellan benen.

Vad hjärnan säger till en om ens kön är helt enkelt en del av ens biologiska prägling. Det är inte en fix idé, eller något man ’inbillar sig’”.

8 februari – Ekis Ekman efterlyser ordentliga svar
”När jag läser dessa bedrövliga svar, undrar jag vad som hänt med svenska intellektuella?  [---] Det är idel positioneringar av typen ’jag vill inkludera alla, jag är en bra person, du vill utesluta folk, du är dålig, bu bu.’ Jag anklagas för att vara emot transpersoner – sen när blev man emot någons existens bara för att man inte hyser samma åsikt?”

Det skriver Kajsa Ekis Ekman i sitt svar till kritikerna och menar att hon inte fått svar på de frågor hon ställde i ursprungstexten.

14 – 15 februari – Witt-Brattström och Montelius ryker ihop
Ebba Witt-Brattström
, litteraturprofessor, ger Ekis Ekman stöd och tycker att identitetspolitiken har blivit en dogm man inte får ifrågasätta och är rädd att kvinnan håller på att avskaffas. Hon drar sig till minnes om varför hon lämnade Fi redan på grundarstadiet.

”Det var när jag blev mobbad för att i likhet med historiens alla feminister tro på systerskap som politisk strategi.”

Martina Montelius betackar sig dock för Ebba Witt-Brattströms systerskap. Montelius skriver att Witt-Brattström och Ekis Ekman är rädda för utveckling.

”Själv vill jag inte tillhöra ett systerskap som vänder sitt ansikte från kvinnor som inte liknar mig tillräckligt. Kromosomerna kvittar mig lika. Berätta vem du är i stället”.

20 februari – transfeminister försöker ge Ekis Ekman svar på sina frågor
Transfeministerna Gabrielle De Bourg, Signe Krantz och Lukas Romson vill bidra till större förståelse för hur transpersoner ser på begreppen kön och könsidentitet.

”Om vi kategoriseras utifrån våra biologiska kön, som Ekis tycks argumentera för, förlorar vi rätten att byta juridiskt kön, rätten till könsbekräftande vård, rätten att omtalas med de namn och pronomen vi känner oss bekväma med och rätten att få gå på den toalett där vi är trygga och bekräftade utifrån vår könsidentitet”.

20 februari – Roks ställer in Ekis Ekmans medverkan på konferens om porr
Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, ställer in Ekis Ekmans medverkan på en konferens om porr. De tycker inte att det är förenligt med deras ideologi att vara kritisk till att kön är något som man själv definierar.

20 – 25 februari – debatten byter fokus och börjar handla om Roks beslut
Expressens Karin Olsson tycker att Roks beslut tyder på en ”läskig antiintellektualism, där åsikter ska sväljas som vore de dogmer, omöjliga att ifrågasätta” .

Kulturskribenten Isobel Hadley-Kamptz är kritisk till Ekis Ekmans och Olssons resonemang:

”För min del tycker jag att Ekis Ekman hade kunnat tala på den där konferensen ändå, men jag har svårt att tro att folk med samma kraft skulle kampanja för hennes rätt att göra det om gruppen kvinnor som hon ville diskutera om huruvida de verkligen var kvinnor hade varit till exempel lesbiska, eller svarta”.

Kanske finns det inga kvinnor, skriver den borgerliga debattören Ivar Arpi:

”Roks syfte är att hjälpa utsatta kvinnor. Man skulle kunna tycka att det borde rymmas en diskussion om vad det faktiskt innebär att vara kvinna, eftersom det är den kategori av människor man värnar”.

Aftonbladets Åsa Linderborg kallar vår tid för en svår tid för ’fel’ åsikter. Hon jämför Ekis Ekmans inställda medverkan på porrkonferensen med Staffan Heimersons avslutade uppdrag som krönikör på Aftonbladet efter att han skrivit kritiskt om #metoo.

Linderborg tror att man i framtiden kommer att prata om 2010-talet som ett decennium där impopulära tankar försökte stoppas.

28 februari – 6 mars – två diametralt olika kristna perspektiv framförs
Fotografen Elisabeth Ohlson Wallin beskriver transpersoner som guds gåva till mänskligheten.

Olof Edsinger från Svenska Evangeliska Alliansen tror att transideologin förstärker osäkerheten hos många barn och unga eftersom det är ”inne” att vara osäker på sin könsidentitet.

Men nu har transkvinnorna Ella Noaksson och Hedvig Rapp fått nog av debatten som de menar går i cirklar: ”Det är dags att sluta diskutera vårt vara eller icke vara, för vi är. Oavsett vilket håll vinden viner kommer vi fortfarande vara”.

Fotnot: texten baseras på ett urval av artiklarna som skrivits på ämnet.

Åsiktsvepet

Visa

Under vinjetten Åsiktsvepet förklarar och sammanfattar SVT Opinion argumenten i aktuella debatter.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Opinionsbildning på sociala medier

Mer i ämnet