Hela havet stormar men kapten Eliasson fortsätter köra skutan mot avgrunden med oreducerad hastighet.

Det börjar likna en fars utan dess like. När ska polisen få arbetsro? När ska allmänheten få tillbaka en trygg och arbetsför poliskår? När ska ni som bär yttersta ansvaret för den svenska poliskåren ta Ert ansvar och agera därefter?

Rikspolischef Dan Eliasson, Statsminister Stefan Löfven, Inrikesminister Anders Ygeman och HR-direktör Kajsa Möller är några som skall bära hundhuvudet när alla polisers varningar besannas, på riktigt.

När jag började polishögskolan för snart 12 år sedan andades yrket framtidstro. Bland annat fick vi höra att kollegor sällan lämnade yrket. Man kunde likna det med en livslång relation. Ett kall.

Det fanns en självklar dedikation mot uppdraget, mot medborgarna, kollegorna och organisationen. De sista åren har jag bevittnat raka motsatsen.

Nu lämnar poliser yrket som aldrig förr och tomma oersättliga platser kommer förbli tomma under många år framöver, oavsett vad som sker i närtid.

De poliser som fortfarande är kvar sliter för att upprätthålla någon form av värdighet och kvalité i sitt uppdrag. Många letar ständigt efter andra jobb medan andra kämpar med kollegialanda och ett hopp om förbättringar som det enda som håller dem kvar.

Det fanns en tid då poliser inte gjorde något väsen av sig. Vi behövde inte. Vi var nöjda. Vi var sedda. Vi jobbade nära medborgarna, fick bekräftelse av stöttande och närvarande polischefer som följde oss i verksamheten.

Idag hörs vi allt mer eftersom allt har försämrats. Cheferna är inte längre med oss i verksamheten. Ändå skall de bestämma, sätta individuella löner och leverera verklighetslösa siffror uppåt.

Idag yttrar sig vår högste chef, Dan Eliasson, när han tycker synd om en gärningsman som tagit livet av en kvinnlig vårdare eller när han vill berätta hur utvilad han är efter sommaren.

Vart fanns Dan Eliassons stöttning när en kvinnlig kollega blev knivhuggen i Borås? När kollegor i Tumba fick en handgranat kastad mot sin buss eller alla otaliga stenkastningssituationer som sker, mer som en regel än ett undantag, i polisers dagliga arbete!?

Svaret är att inget vet för ingen hör något. Det är knäpptyst när det kommer till stöttning i det egna ledet från högre chefer.

Det behövs egentligen inga ord att sammanfatta det ovanstående men för att vara övertydlig är det inte bara förbannat svagt och undermåligt utan rent fördjävligt av en chef i Dan Eliassons position. Så med all rätt så hörs vi allt mer.

För varje dag öppnar fler och fler sin mun offentligtoch försöker beskriva sin växande frustration. Vi har inte bara fått svenska folket med oss, vi har även fått media med på banan.

Det vi poliser försöker mest av allt skrika ut är (förutom den klumpigt genomförda omorganisationen) dåligt ledarskap, usel arbetsmiljö (med obefintlig juridisk stöttning av våra domstolar), orimliga arbetstidsavtal samt ovärdigt låga löner som inte ligger i proportion till vår utsatthet och yrkets komplexitet.

Våra löner ligger långt efter alla andra yrken inom den offentliga sektorn. Det krävs nya friska pengar endast avsatta för att förbättra polisernas lönesituation.

Vi pratar nu kännbara ökningar inte de småpotatis till pengar som förra ralsen gav oss. Det var ytterligare ett hån mot oss vanliga poliser.

Den stora frågan är varför ingen tar strid för oss poliser? När lärarna skrek ut sitt budskap om dåliga löner avsattes miljardbelopp för denna yrkesgrupp.

När makthavarna idag får frågan om vad de tänker kring polisernas situation nämns inte ens de oproportionerligt dåliga lönerna. Det är häpnadsväckande eftersom det är den största anledningen till polisernas massflykt och polishögskolans tomma utbildningsplatser.

Så med all respekt. Hur många gånger skall vi få höra att ni vill tillsätta si och så många poliser. Det hjälper inte så länge som lönerna är skrattretande låga.

Jag har tidigare skrivit om att Dan Eliasson är ett hot mot vår rättssäkerhet. Idag vill jag även lägga till våra politiska makthavare i detta.

Kom inte i efterhand och säg att vi inte varnade Er. Den grova brottsligheten ökar i takt med grupperingarna och polisvåldet.

Lägg där till det ökade terrorhotet som inte ens Sverige är immun emot. När era värsta farhågor besannas får ni äta upp år av ignorans.

Som sagt, vi har varnat er. Vi skrek, högljutt, men ni valde att fortsätta stoppa era huvuden i sanden och helt obekymrat fortsätta att styra skutan mot avgrunden.