Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

Opinion Live, från vänster: Anna Dannert; Belinda Olsson, programledare och Linn Svansbo, föräldraledig. Foto: SVT Opinion Live / Privat

”Förskolereformen kostar inga pengar”

OPINION · ”Att ställa barns intressen mot andra barns intressen anser jag både onödigt, och minst sagt osmakligt”, skriver Linn Svansbo.

Linn Svansbo
Föräldraledig operativ chef, opinionsbloggare

Madeleine Lidman, aktiv i ”Hemmaföräldrars nätverk”, skriver på SVT Opinion om min medverkan i förra veckans avsnitt av programmet Opinion Live, samt om det Facebook-inlägg som föranledde min medverkan i programmet.

Jag medverkade för att diskutera den Stockholmsreform som ska ge barn med föräldrarlediga föräldrar rätt till heltid på förskola, samt ett Facebook-inlägg som jag skrivit om reformen några veckor tidigare.

Madeleine Lidmans debattartikel har två poänger.

  1. Jag använder ”härskartekniken” mammashaming för att slippa diskutera förskola och politiska reformer.
     
  2. Socialdemokraterna i Stockholm låter det ”regna skattepengar” över friska barn i förskolan medan sjuka barn eller barn med funktionsförändringar får LSS indraget.

Vad gäller Lidmans första poäng vill jag vara tydlig med att jag inte försökt prata mammashaming för att slippa prata förskola – tvärtom. Jag försökte prata förskola men möttes av shaming.

Lidman berättar också att hon själv följt debatten, men att hon inte sett en skymt av skuldbeläggning, hets eller hat mot mig. Jag menar att det här är direkt osant.

I flera diskussionstrådar har mammor talat om för mig att jag ”misslyckats knyta an till mitt barn”, är ”fruktansvärt hemsk och bedrövlig” för att jag inte vill umgås med min dotter, samt borde anmälas till socialen eftersom jag på min profilbild dricker champagne samtidigt som jag ammar.

Bland annat.

Vad gäller Madeleine Lidmans andra poäng kan jag (dessvärre) meddela att det inte regnar några pengar alls över förskolan i Stockholm.

Vad jag förstår är det precis det förskolelärarkåren kritiserat förslaget för; man tillför från Socialdemokraternas håll inte en krona i skattepengar till den här reformen.

Den ekonomiska schablon som tillfaller förskolorna är nämligen uträknad enbart på heltidsplatser i förskolan.

Det betyder alltså att min dotters förskola just nu får pengar för att hon ska gå 40 timmar i veckan, trots att hon endast går deltid.

I och med att förskolorna redan är subventionerade för heltid, har den politiska ledningen gjort bedömningen att några ytterligare pengar inte behövs – något som dock delar av lärarkåren tycks bestrida.

Lidman försöker också göra en poäng av att regeringen kritiseras för den nyligen genomförda LSS-utredningen, som enligt många innebär att sjuka eller funktionsförändrade barn inte får den service de behöver.

Det är förstås vedervärdigt att sjuka barn går utan hjälp, men det är ju inte så att deras stöd och service är indragen eller försämrad för att min Lykke ska få gå tio timmar till i förskolan varje vecka.

För det första kostar förskolereformen som sagt inga pengar, och för det andra är det en kommunal reform som – om den nu hade kostat pengar – berör Stockholms skattekassa, medan den LSS-utredning som samtidigt kritiseras är statlig.

Men om Madeleine Lidman nu vill diskutera prioritering av skattemedel tycker jag att hon börjar på fel ställe. Då tycker jag att vi kan börja med att diskutera – till exempel – de 30 miljarder som genom ränteavdraget subventionerar Sveriges alla rikaste hushåll.

Eller varför inte de 46 miljarder som enligt Skatteverket varje år försvinner till skatteparadis istället för att finansiera stöd och hjälp till sjuka barn.

Att däremot som Madeleine Lidman gör, ställa barns intressen mot andra barns intressen anser jag både onödigt, och – för att använda Lidmans egna ord – minst sagt osmakligt.

------------------------------------------------------------------

I Sveriges kommuner är det allra vanligast med 15-timmarsvecka för barn till föräldralediga.

Det visar en genomgång av informationen på kommunernas hemsidor.

Reglerna kan se olika ut – i vissa kommuner kan föräldrarna till exempel välja mellan att ha 15-timmarsvecka året runt, eller 25-timmarsvecka under skolans terminer.

Dessa särskilda regler står inte med i sammanställningen.

Klicka i kartan för att se vad som gäller i din kommun. Om du hittar felaktiga uppgifter, mejla redaktionen.

Läs mer i liveflödet till Opinion Live den 17 november.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.

Barn och familj

Mer i ämnet