På söndag är det premiär för Sommar i P1. Sveriges Radio (SR) är ett av Europas största medieföretag och jag har själv arbetat som dramatiker och producent på radioteatern i P1.
SR är den största och viktigaste nyhets- och informationskanalen i ett land med snart 10 miljoner invånare. I höst är det återigen dags för riksdagsval. Allt talar för att cirka var tionde svensk kommer att lägga sin röst på Sverigedemokraterna.
Vi är många som tycker att denna hart när epidemiska framfart är otäck.
Således: Vad göra? Historien visar att en föga framgångsrik metod är att försöka förringa dessa krafter eller att underskatta deras målmedvetenhet.
Att framställa samtliga från den yttersta högern som foliehattar är ett bekvämt argument som otäckt påminner om deras egen attityd visavi oliktänkande.
I en debattartikel på SVT Opinion ställer Viggo Cavling frågan varför obekväma politiska åsikter inte finns representerade i Sommar. Frågan är lika enkel som adekvat:
Är programmet till för alla? Oavsett politisk ideologi. Av någon anledning får Viggo Cavling inget seriöst svar.
Bibi Rödöö svarar i en debattartikel utan att svara. VD Cilla Benkö hänvisar på SVT Opinion i sin tur till Bibi Rödöös icke-svar.
Kort sagt: Sveriges Radio behandlar Viggo Cavling som en foliehatt.
Viggo Cavling, liksom jag själv, går till valurnorna i höst och lägger våra röster på Feministisk initiativ – en direkt motpol till SD.
Alltså: Viggo Cavling tar stöveltrampet på ett sådant stort allvar att han helt enkelt vill ligga steget före.
Av någon märklig anledning utbryter en moralisk panikångest.
I Svenska Dagbladet svär och ryter Andres Lokko till vid blotta tanken. Och Lokko hyllas på twitter för att han väljer att svära och gorma istället för att stanna upp och se problematikens vidd.
Många av oss ”gillar olika”. Men många av oss gillar inte olika som inte tycker som vi. Viggo Cavlings artikel skapar ett tillfälle för oss ALLA att gemensamt fundera över ett konstruktivt upplägg inför framtiden.
Skall röster från den extrema högern ges utrymme i ”Sommar”?
Att inte lyfta den frågan i detta supervalår utan i stället stoppa huvet i sanden är inte bara ansvarslöst och kontraproduktivt. Det innebär en konkret risk; att människor som inte bara vill lyssna till trevliga minnen i hängmattan – i ren protest, oavsett politisk ståndpunkt – sympatiserar med folk som man utan debatt väljer att bannlysa.
Om man däremot väljer bort och bannlyser utifrån sakliga argument och med hjälp av en seriös debatt är däremot risken inte lika stor. Då finns möjligheten att arbeta fram en solid ståndpunkt som Sveriges Radio kan presentera.
Men så långt har varken Bibi Rödöö eller Cilla Benkö tänkt, Sveriges Radios chefer har istället valt att behandla Viggo Cavling som en foliehatt.
Detta visar att radion inte tar sitt uppdrag på allvar; att spegla hela landet under supervalåret 2014.