Gårdagens Uppdrag granskning avslöjade det som alltför många i Sverige hittills inte velat erkänna – att det i Sverige befinner sig människor som är ägda av hänsynslösa maffiabossar.
I ett djupt gripande program fick vi möta människor som lockats att resa till Sverige för att jobba men som sedan utnyttjats på det vidrigaste vis. Människor som ägts av andra.
Efter inslaget gjorde Hans Caldaras från Nätverket för utsatta EU-migranter sitt bästa för att utmåla UG-reportaget som generaliserade. Han oroade sig för att alla tiggare nu skulle komma att betraktas som kriminella.
I själva verket var det precis tvärtom.
Reportaget om människohandeln som pågår på våra gator och torg visade tydligt att det finns iskalla människor som utnyttjar svaga för egen vinning – men gav också ansikten, namn och mänsklighet åt de anonyma män och kvinnor som sitter vid våra butiker med sina pappmuggar.
Plötsligt mötte vi människor av kött och blod – livsöden som berör. Den blinde som tvingas urinera i en petflaska. Den rullstolsburna kvinnan som tvingas tigga tolv timmar per dag.
Människor som avhumaniserats och blivit slavar och vars armod betalar lyxiga hus och uppehälle för cyniska och hänsynslösa gangsters som inte skyr några medel för att nå sina mål. Ingenstans i UG:s program utpekades romer som en homogen kriminell grupp – ingenstans utmålades tiggare som en ansiktslös samling oönskade element.
Jag tror att programmet faktiskt kommer att leda till ökad förståelse och medkänsla för de människor som kommer hit för att tigga, samtidigt som det också kommer att öka vår vaksamhet inför misstänkt människohandel. Och det är bra. Det är mycket bra.
Ändå var Hans Caldaras, från Nätverket för utsatta EU-medborgare, oerhört kritisk till att denna människohandel överhuvudtaget uppmärksammades. Stundvis var han direkt aggressiv och trasslade in sig i ett egendomligt resonemang som lutade åt att maffiabossarnas illgärning skulle kunna förklaras med det bulgariska samhällets strukturer.
Det var direkt motvilligt som han överhuvudtaget erkände att slavhandel med tiggare är omänskligt och fel.
Problemet är så litet så det hade varit bättre att ingenting avslöja, för att inte stigmatisera dem som tigger, var hans budskap – detta trots att varken han eller någon annan egentligen känner till problemets omfattning.
Den breda allmänheten har sannolikt inga svårigheter att förstå att UG:s reportage syftade till att visa baksidan av tiggeriet.
Ett barn kunde urskilja nyanserna i detta djupt omskakande program. Så varför kunde inte Hans Caldaras det? Handlar det om ovilja att se verkligheten? Ren dumhet? En kombination? Eller handlar det om något helt annat? I så fall – vad?
En sak är i alla fall säker: Hans Caldaras argument ekade inte bara ihåligt utan även cyniskt efter mötet med de män och kvinnor som utnyttjats som slavar mitt ibland oss.
För om det var någon i detta program som avhumaniserade de utsatta EU-migranterna så var det han själv, representanten för det nätverk som ska hjälpa och stötta. Och det väcker många frågor.
