Pride
Kampen för HBTQ-personer, inte minst rasifierade sådana, fortsätter, skriver artikelförfattaren. Bilden är tagen i det Pride-tåg som hölls i Jerusalem förra veckan. Foto: gali Tibbon/AFP
Debattinlägg

”Det har varit väldigt vitt i regnbågen”

HBTQ ·

”Att vara queerblatte i Sverige kan kännas ensamt, inte minst i en mindre stad eller på landsbygden, eftersom vi inte representeras tillräckligt ens i vår eget community”, skriver Joel Mauricio.

Om debattören

Joel Mauricio
Skådespelare, dramatiker, Unga Klara

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Äntligen är det dags för Pride 2016!

Pride har varit och är än idag en politisk motståndsaktion mot de normer som bäddar för diskriminering av HBTQ-personer. En underbar festival som växer för varje år. Men låt oss inte glömma att ta vara på möjligheten att påverka makthavare och att backa varandra.

Våra rättigheter är inga självklarheter, inte minst i dagens instabila politiska klimat. Varken här i Sverige eller i resten av världen.

HBTQ-personer har – i jämförelse med cis/heterosexuella – sämre psykisk hälsa, utsätts i större utsträckning fysiska och psykiska kränkningar samt dödligt våld, diskrimineras på arbetsmarknaden, får sämre inkomst, har ökad risk för att begå självmord, och är överrepresenterade i statistik kring missbruk av alkohol och/ eller narkotika.

Exempelvis visas i en rapport från Socialstyrelsen tidigare i år att risken för depression eller ångest är dubbelt så hög bland homosexuella/ bisexuella män som lever i en samkönad relation.

Enligt en rapport från Folkhälsomyndigheten har fler än var tredje transperson allvarligt övervägt att ta sitt liv. Och homo- och bisexuella kvinnor i åldern 16-44 år är riskkonsumenter av alkohol, enligt samma myndighet.

Den där instinktiva sekunden av tvekan innan en kysser sin partner/ älskare i det offentliga rummet. Att läsa av omgivningen och dess stämning för att upptäcka potentiella hot. Det är inte riskfritt för oss att visa närhet på bussen eller restaurangen.

Flatvänner blir hotfullt sexualiserade av straighta cis-män, bögkompisar som håller handen jagas av killgänget, tjejen med transbakgrund misshandlas på väg hem från krogen.

Jag blev utslängd ur taxin för att jag pussade min dåvarande pojkvän. En vardaglig kärleksförklaring som för den cis/heterosexuella är självklar, blir för oss ett ofrivilligt obehag där vi reduceras till bisittare i offentligheten och, tyvärr allt för många gånger, måltavlor för grovt våld.

Den här ojämlikheten har präglat vår historia och det präglar vår nutid.

Ur ett intersektionellt perspektiv är rasifierade HBTQ-personer än mer utsatta för det HBTQ-fobiska våldet och bemötandet i Sverige och i världen.

Att vara queerblatte i Sverige kan kännas ensamt, inte minst i en mindre stad eller på landsbygden, eftersom vi inte representeras tillräckligt ens i vår eget community. Det är väldigt vitt i den svenska regnbågen.

I år har två eldsjälar tagit initiativ till Pride of Color: I årets Pridetåg kommer det finnas ett ekipage för rasifierade HBTQ-personer!

Ett skolexempel på hur Prides festlighet också kan innehålla kamp, solidaritet och organisering. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Vi ska paradera och fira tillsammans, synliggöra och demonstrera mot vithetsnormen och cis/heteronormen. Kämpa, Pride 2016!

Detta är cis:

En cis-person (latin – ”på samma sida”) är någon vars biologiska kön, juridiska kön, könsidentitet och könsuttryck är linjärt, hör samman och alltid har hängt ihop, enligt normen. Exempel på cis är en person som föds med penis, ser sig själv som kille och har könet man registrerat som kön i folkbokföringen. Källa: NCK, Uppsala universitet

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.