Klimatdebatten är korkad. Det är den enda slutsats man kan dra av att följa senaste tidens allt mer maniska debatt.
Inte bara för att en 16-åring lyfts fram som nationalhelgon med citat som ”jag vill att ni ska få panik”, vilket för övrigt tvärtom är en otroligt dålig idé när det gäller politik. Eller att månadens trendord är flygskam.
Utan för att klimatproblemet är ett av många viktiga problem politiken ska lösa.
Jorden kommer inte att gå under. Däremot finns det gott om människor som tjänar på att hetsa igång en stor ångestboll hos alla genom att påstå det.
Det viktigaste i debatten, som idag paradoxalt nog är den mest nationalistiska vi har, är att klimatet är en global fråga. Inte en nationell. Och Sverige står för två promille av världens hela CO2-utsläpp.
Sedan 1990 har Sveriges utsläpp av växthusgaser minskat med 30 procent samtidigt som BNP ökat med 80 procent och Sveriges befolkning växt till 10 miljoner.
Per capita släpper vi ut 4,5 ton CO2 per person och år. Av världens i-länder är det bara Chile, Lettland och Mexiko som släpper ut mindre.
Kinas utsläpp av CO2 per capita har däremot tredubblats på bara 15 år enligt Världsbanken.
Problemet är alltså inte Sverige eller ens EU.
Om så Sverige lyckades nolla sina klimatutsläpp skulle detta påverka världens totala CO2-utsläpp med två promille. Aldrig har väl en fis i rymden illustrerats bättre.
Sverige måste gå före, säger då folk. Vi ska inspirera. Men hur har det gått hittills med det?
Under de senaste 15 åren har EU totalt minskat sina CO2-utsläpp med 3,7 procent, i Sverige har vi som sagt minskat dem sedan 1990, och trots att vi alltså ”går före” sedan länge har ändå världens totala CO2 ökat med 11 procent. De ökar i Asien och Stillahavsregionen. Idag står de för 49 procent.
Jag vet att det kommer som en chock men resten av världen verkar strunta i hur före Sverige är.
Men detta hindrar inte den mäktiga svenska miljörörelsen från att göra vad de kan för att kapitalisera på hysterin och dra fram sina vanliga käpphästar, som hatet mot bilar och flyg, som tillsammans med kärnkraftsmotståndet är det urgamla bränslet som driver miljörörelsen.
Så i dag passade landets samlade miljöfront på att kräva att Sverige varken bygger fler flygplatser eller vägar.
Om man ska beskriva detta på ett snällt sätt är passande ord faktaresistent och vetenskapsfientligt.
Ändå har miljöaktivisterna gjort att flyga till varje medveten höginkomsttagare i innerstans just nu främsta projektionsyta för sin ångest. Trots att flyget bara står för fem procent av Sveriges samlade koldioxidutsläpp.
Om vi så avskaffade det svenska flyget helt skulle detta påverka världens CO2-utsläpp med 5 procent av två promille. Ni ser ju hur knäpp debatten är.
Samtidigt som Miljöpartiet luftar tankar om att införa motbok för flyg eller förbjuda det helt i södra Sverige bygger Kina 216 nya flygplatser till 2035.
Maldiverna, som ju redan borde vara utplånat vid det här laget givet tidigare profetior, har lagt ner fokus på klimatet och även de bygger nu nya flygplatser.
Om den svenska miljörörelsen på riktigt var intresserad av att lösa klimatproblemet skulle de fokusera all sin kraft på att få länder som Kina och Stillahavsregionen att minska sina utsläpp.
Men problemet är att de inte bryr sig lika mycket om det som om sig själva och sin egen makt. Alltså utnyttjar de bara klimatdebatten för egen vinnings skull, för att få så många ideologiskt grundade önskningar på listan genomförda i Sverige.
Varför ser inte fler igenom det här?
Fotnot: En rättelse har gjorts vad gäller Sveriges andel av världens CO2-utsläpp.