Lanseringen av ytersättningsproteser styrdes av tillverkarna och budskapet om detta implantats ”fantastiska” egenskaper spreds också bland patienter. Även om patienter fortfarande efterfrågar denna typ av protes sker det dock allt mer sällan.

Den ortopediska professionen har försökt att i olika sammanhang framhålla att ytersättningsproteser, som alltså är den sort Stefan Sauk pratar om i sitt debattinlägg, visserligen kan fungera mycket bra, men att risken att drabbas av allvarliga komplikationer är betydligt förhöjd.

Sveriges ortopeder har de senaste åren blivit allt försiktigare när det gäller att byta från en protestyp till en annan, då det är vanligt att nya proteser inte håller måttet.

Risken är stor att de är sämre än de proteser som vi redan använder och i värsta fall kan de vara förknippade med allvarliga komplikationer som kan skada patienten.

Ytersättningsprotes är en typ av höftprotes som lanserades i Sverige i början av 2000-talet och skiljer sig främst från konventionella höftproteser genom att endast lårbenshuvudets yta ersätts med en metallhätta.

Ledskålen är också gjord av metall och vid varje steg patienten tar rör sig alltså två metallytor mot varandra.

Standardproteser har däremot ett ledhuvud av metall eller keramik som rör sig mot en ledskål av plast med hög motståndskraft mot slitage.

När man började använda ytersättningsproteserna i Sverige iakttogs stor försiktighet eftersom utfallet var okänt.

Flest sattes in år 2007 och totalt användes protestypen på var femtionde patient det året. Företrädesvis yngre eftersom tillverkarna menade att protesen hade hög hållbarhet.

Priset var ungefär det dubbla jämfört med en standardprotes.

Samma år gjorde Svenska Höftprotesregistret en analys av samtliga ytersättningsproteser utförda i landet. Vi fann att risken för komplikationer och omoperation var kraftigt ökad vid användning av ytersättningprotes.

Vanliga orsaker till förnyad kirurgisk behandling var att lårbenshalsen gick av, en komplikation som inte uppträder vid användning av vanliga proteser samt att någon protesdel lossnade.

Dessutom uppträdde en ny och oväntad komplikation, sannolikt orsakad av kroppens reaktion mot ökad halt av metall runt den konstgjorda leden.

Det bildades nämligen tumörliknande förändringar som påverkade omkringliggande vävnader. Behandlingen av dessa förändringar var svår och kunde leda till bestående handikapp.

Slutligen innebär denna protestyp att metall kontinuerligt passerar ut till kroppens vävnader i låg koncentration. Effekterna av detta är okända, inte minst beträffande risken för påverkan på arvsmassan i det längre perspektivet.

Speciellt stora blev problemen med många svåra omoperationer och skadeståndskrav i länder där man mer okritiskt använt ytersättningsproteser, som till exempel i USA och flera länder i Europa.

När dessa problem blev kända minskade användningen snabbt i Sverige och upphörde sen helt i Sverige år 2015. Vissa tillverkare tog bort sina implantat av ytersättningstyp från marknaden.

De väl beprövade proteser som används i Sverige idag leder till samma förbättring och möjlighet till aktivitet, fast med en lägre risk.

Mycket talar dock för att denna informationskampanj kunde ha varit än vassare.

För att ytterligare förtydliga saken har Svenska Höft & Knäföreningen, som utgörs av Sveriges samlade ortopeder, rekommenderat att ytersättningsproteser över huvud taget inte skall användas vid rutinoperationer.

Om det i framtiden kommer nya varianter bör de utvärderas under rigoröst kontrollerade former för att undvika tidigare misstag.