Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

  • Viktigt meddelande:

    På grund av ett tekniskt fel har en signal gått ut i Sundsvall som påminner om VMA-signalen. Detta är ett falsklarm.

S-muslimer kan inte förväntas ha samma förståelse för HBT-personer

OPINION · Ordförande för Broderskaparna, Peter Weiderud:

HBT-RÄTTIGHETER ”HBT-frågorna är viktiga också för muslimer, även om de hamnat bakom en del andra frågor som upplevts som mer akuta. I Afrika, Asien, Mellanöstern och Östeuropa har dessa frågor bara börjat diskuteras. Det innebär att nya svenskar – både kristna och muslimer – på kort tid behöver processa denna och många andra frågor.” Det skriver Broderskaparnas ordförande Peter Weiderud.

Sveriges kristna socialdemokrater – Broderskapsrörelsen – har i 15 år fört dialog och samarbete med muslimska organisationer i syfte att förstå deras perspektiv och skapa intresse för ett seriöst politiskt engagemang bland praktiserande muslimer.

I våras önskade en grupp aktiva muslimer formulera ett politiskt dokument där man gav uttryck för de prioriteringar man såg som viktiga. Det mest trängande handlar om rätten till jobb, bra bostäder, frihet till religionsutövning, men självklart också solidaritet med andra, i Sverige och världen. Man ville kommunicera ett manifest för muslimska socialdemokrater i valrörelsen 2010.

Inspiration för arbetet var det manifest för en kristen vänster som Broderskapsrörelsen antog vid kongressen 2009. Det är naturligt, eftersom många frågor är gemensamma. Samtidigt finns en del olika betoningar, vilket gör att dokumenten skiljer sig åt på några punkter. En sådan punkt, som de senaste dagarna vållat en del debatt, är att rörelsens normalt starka skrivningar om att inte diskrimineras på grund av sexuell läggning saknas i Manifest för muslimska socialdemokrater.

Skälet att HBT-rättigheterna inte lyftes fram är inte att muslimer i Broderskap har en annan hållning. Man har medvetet sökt sig till en rörelse som genom åren har varit drivande i alla rättighetsfrågor, och inte minst dessa, såväl i relation till det politiska som till det religiösa Sverige.

Däremot har muslimer som grupp inte haft samma möjligheter att arbeta med frågan. Sverige ligger i världens framkant vad gäller lagstiftning och HBT-rättigheter. Det har varit en lång kamp, som ännu inte är färdig. I Afrika, Asien, Mellanöstern och Östeuropa har dessa frågor bara börjat diskuteras. Det innebär att nya svenskar – både kristna och muslimer – på kort tid behöver processa denna och många andra frågor.

Självklart måste det finnas gränser för de gamla svenskarnas tålamod. Människor som söker sig till Sverige har ett eget intresse att förstå det svenska sammanhanget. Men det måste också finnas gränser för den etnocentriska arrogansens otålighet, annars riskerar Sverige att hamna i liknande bekymmer som Danmark, Holland och några ytterligare av våra Europiska grannar som kämpar med ännu större spänningar i integrationspolitiken.

HBT-personer och praktiserande muslimer hör, tillsammans med samer, romer och papperslösa invandrare, till de grupper i Sverige som är i mest akut behov att få sina rättigheter sedda, erkända och tillgodosedda. Därför behöver dessa grupper också se varandras behov och söka bära varandras behov av rättigheter.

Manifest för muslimska socialdemokrater är bara en början.  Nästa steg i denna specifika fråga är en direkt dialog mellan HBT-sossar och muslimer i Broderskapsrörelsen. HBT-frågorna är viktiga också för muslimer, även om de hamnat bakom en del andra frågor som upplevts som mer akuta.

I framtiden kommer det inte gå att läsa sig till några skillnader i synen på HBT mellan kristna och muslimer i Broderskapsrörelsen. För muslimerna innebär det att man kommit igenom denna fråga på ungefär en tiondel av den tid det tagit för den kristna majoriteten.

Att låta frågor ta tid och processas på djupet innebär en garanti för att en förändrad hållning blir något mer än en läpparnas bekännelse. Diskriminering drabbar i vardagens alla situationer och alla utsatta grupper har behov av att deras rättigheter bärs med verklig övertygelse.

Mitt eget samfund, Svenska kyrkan, är förmodligen den kyrka – eller religiösa organisation – i världen som kommit längst vad gäller likabehandling oavsett sexuell läggning. Jag är stolt över detta och har genom åren varit drivande för den hållning som häromåret blev kyrkomötets.

Samtidigt missade Svenska kyrkan att kommunicera en teologisk reflektion och det ideologiska resonemanget bakom kursförändringen till en förundrad omvärld, framför allt de ortodoxa kyrkorna, som i några fall blev skarpt kritiska och även övervägde bryta relationen med Svenska kyrkan.

Det framstod för dem som om Svenska kyrkan bytt fot för att värna sin vigselrätt när riksdagen gjorde förändringen i äktenskapslagstiftningen. Att politiska skäl fått kyrkan att begå våld på sin teologi och tradition.

Hade Svenska kyrkan bättre förstått hur dessa frågor diskuteras och hanteras inte bara i det egna sammanhanget, hade vårt modiga beslut kunnat vara en ännu större hjälp för både homosexuella ortodoxer och muslimer, som idag tvingas kämpa där Svenska kyrkans medlemmar var för flera decennier sedan.

Globalisering och det mångkulturella samhället har fört in världen i Sverige, vilket är enormt rikt. Men det kräver en viss känslighet för andras erfarenheter, om vi fullt ut ska kunna njuta denna rikedom.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.