En viktig uppgift för samhället är att minska antalet unga som begår brott och då framförallt de unga som begår allvarliga eller upprepade brott.
Nuvarande lagstiftning ger lindrigare straff för den som är 15-20 år än för den som fyllt 21 år, sk ungdomsreduktion eller ungdomsrabatt.
Anledningen till detta är bl a att människans hjärna med konsekvenstänkande är fullt utvecklad först vid 25 års ålder och att hårda straff kan förstärka den unges kriminella identitet.
Tyvärr finns det ett antal unga individer, betydligt färre än vad det låter som i debatten, som antingen själva väljer att göra ”karriär” i kriminella gäng eller utnyttjas av äldre gängmedlemmar just för att unga döms lindrigare om de grips och döms i domstol.
Flertalet unga som döms för brott har dock ingen koppling till organiserad gängbrottslighet utan är individer som vid något enstaka tillfälle till exempel hamnar i bråk och döms för misshandel, stjäl en cykel och eller prövar narkotika.
Ett borttagande av ungdomsreduktionen skulle påverka samtliga unga som döms, inte bara de som ingår i gängen.
Kriminalvården har beräknat att en sådan lagändring skulle kosta cirka 1 miljard. Per år! Det skulle dessutom ta 4-5 år innan vi har tillräckligt med anstaltsplatser för att ta emot alla de som skulle dömas till fängelse. Lägg därtill de negativa effekter som kriminologer pekat på.
För att komma åt unga livsstilskriminella med gängkopplingar utan att dra med alla andra unga som begår brott finns det lite olika vägar.
Ett alternativ är att anse det som en försvårande omständighet om man begår brott och ingår i ett kriminellt gäng. Man skulle då kunna tänka sig att domstolen i de fall den unge fyllt 18 men inte 21 år kan döma till samma påföljd som blir fallet för den som fyllt 21 år.
Om åklagaren kan bevisa gängkopplingen blir det vuxenpåföljd, i annat fall blir det en reducerad påföljd beräknad utifrån den unges ålder. Ett annat alternativ är att unga över 18 år som döms för vissa allvarliga och typiskt sett gängrelaterade brott döms till vuxenpåföljder.
Det skulle till exempel kunna röra sig om mord, grova vapenbrott, grova narkotikabrott, synnerligen grova misshandlar och grova rån.
Fördelen med dessa alternativ är att man fokuserar på målgrupp, inte åldersgrupp.
Den målgrupp som man politiskt vill ha strängare straff för, unga gängkriminella, döms på samma sätta som vuxna medan resterande unga som begår brott behandlas som idag.
För den senare gruppen fungerar dagens ungdomsreduktion väl och är ett såväl kostnads- som individeffektivt sätt att verka för att de inte ska återfalla i brott.
Om man väljer att inrikta sig på de unga gängkriminella blir dessutom den ekonomiska kostnaden för samhället betydligt lägre och ett ikraftträdande kan ske mycket tidigare än vad som blir fallet om en stor utbyggnad av antalet anstaltsplatser måste göras.
Utöver ovanstående behöver ytterligare ett flertal åtgärder vidtas för att minska ungas inträde på den kriminella banan; väl fungerade skolor, möjlighet till arbete, bra bostadsmiljö, fungerande socialtjänst och omhändertagande av unga enligt lagen om vård av unga, ett statligt övertagande av kostnaderna för omhändertagna barn med mera.
Flertalet av dessa åtgärder tar tid innan de ger effekt men är nödvändiga i det långa perspektivet.
