I dagarna så har problemet med män som tafsar på kvinnor återigen aktualiserats i debatten.

Jag har under flera år arbetat med säkerhet på festivaler och har redan när jag började med det kring slutet av 90-talet märkt något som både skrämmer och irriterar mig: män som tar sig friheter med kvinnors kroppar.

Jag vill mena att om en större festival påstår att de aldrig haft en kille som tafsat på tjej i publiken, aldrig haft något fall sexuellt våld, då har de antingen ingen koll på sin festival, eller så har de valt att blunda.

Även ”trygga” festivaler måste inse att problemet kan uppstå och i många fall finns.

Är tafsandet något unikt för just festivaler? Enligt polisens nyligen publicerade rapport är det snarare tvärtom. Det förekommer i mindre mån på festivaler.

Jag noterar att det tenderar att uppmärksammas mer i media när det sker på festivaler.

Idén om att vi som män skulle ha någon form av rätt till att ta på kvinnors kroppar är något som tyvärr finns etablerat i hela vårt samhälle, i Skandinavien såväl som resten av världen.

När det är mer kända personer, som till exempel 2008 på Sveriges ambassad i Finland, så får de i de bästa av fall avgå, men oftast i sådana fall så undviks debatten. De beteenden som finns i samhället som helhet förekommer naturligtvis även på våra festivaler.  

De enkla lösningarna, fler vakter, bättre belysning, information till besökarna och så vidare, kan göra en del. För att skapa en långsiktig trygghet måste vi dock inse att vi har ett strukturellt beteendeproblem i hela samhället.

En del debattörer vill koppla tafsandet till etnicitet och genom den kopplingen ignorera att vi haft det här problemet i Sverige sedan innan vi fick kvinnlig rösträtt.

Jag vågar påstå att det i grunden snarare handlar om att vi måste skärpa till oss, vi män, vi måste hjälpa till att rycka upp männen som inte kan bete sig. Det kan aldrig vara kvinnors ansvar att skydda sig från mäns dåliga beteende.

Kvinnor ska heller inte behöva ändra sitt beteende för att män inte kan bete sig. Men det är än mer viktigt att faktiskt ha en dialog med de som drabbats.

Som arrangörer av festivaler så har vi ett ansvar för att se till att våra evenemang är säkra, men det går inte att se festivalerna som något som finns vid sidan av samhället.

Våra evenemang är inte helt säkra innan samhället som helhet ändrat syn på hur män får bete sig. Om vi män, som grupp, genom tiderna har accepterat att det är så här, så måste det också vara vårt ansvar att skärpa till oss.

Det inkluderar de av oss som inte tafsat, slagit eller på annat sätt tagit oss rättigheter som vi inte har med kvinnors kroppar. Vi måste våga ta ställning och säga ifrån!

Sedan kan vi kortsiktigt undvika en del händelser genom fler vakter, bättre belysning och liknande åtgärder. Orsaken är dock normen för vad som är accepteras att göra som man. Det ändras inte av att vi tar in fler vakter.

Att i panik, på grund av enskilda händelser, blunda för något som är ett globalt problem, är varken givande eller konstruktivt.

Det här är ett förhållningssätt som jag valt att försöka arbeta ifrån på de evenemang jag är involverat i. Det viktiga, om något skall ändras, är till sist och syvende att vi försöker.

Ha en fin festivalsommar, och våga säg ifrån grabbar! Speciellt om det är era vänner som beter sig illa.