”Därför bör preskriptionstiden ses över”

OPINION · ”När det gäller sexualbrott mot barn vet man att barn ofta inte anmäler förrän de blivit äldre”, skriver Ulrika Rogland.

Ulrika Rogland
Målsägandebiträde

I dagarna har det framkommit att en man misstänkt för grova sexuella brott mot sin trettonåriga elev slipper rättegång och därför inte kan dömas. Detta beror på att polisen inte kunde hitta honom i tid.

Hur kan detta vara möjligt?!

När någon är misstänkt för ett brott och det finns bevisning som styrker brottet ska åklagaren väcka åtal. Detta är huvudregeln. Men det finns undantag. Ett undantag är när brottet är preskriberat.

Att ett brott är preskriberat innebär att den misstänkte inte längre kan dömas för brottet. Åklagaren måste alltså väcka åtal inom en viss tid från det att brottet begicks och den åtalade måste även få del av åtalet inom denna tid för att kunna dömas.

Denna tid, preskriptionstid, är olika lång beroende på brottets allvar. Desto allvarligare brott desto längre preskriptionstid. För en del allvarliga brott, som till exempel mord, finns det ingen preskriptionstid.

Preskription finns av olika anledningar. Det har ansetts att den som begått ett brott för länge sedan inte ska behöva riskera att hela hens liv rivs upp om hen numera lever ett skötsamt liv.

LÄS MER: Polisen hittade inte tränaren som misstänktes för sexbrott – nu går han fri

Att det är svårare att utreda brott desto längre tid som har gått är också en anledning som brukar anges, liksom krav på rättssäkerhet och effektivitet.

Det anses att det är bättre att våra resurser används till att lösa ”nya” brott än gamla. Detta gäller såklart huvudsakligen brott som inte är så allvarliga och preskriptionstiderna är därför längre desto allvarligare brott och för riktigt allvarliga brott finns som ovan nämnts ingen preskriptionstid alls.

När det gäller sexualbrott mot barn vet man att barn ofta inte anmäler förrän de blivit äldre.

Detta beroende av att de inte alltid förstår att de har utsatts för ett brott eller då de kan vara i en beroendeställning till förövaren (förälder eller annan i barnets närvaro) eller inte våga berätta på grund av hot eller rädsla.

Av denna anledningen börjar preskriptionstiden för många sexualbrott mot barn inte räknas från barnet fyllt 18 år istället för som vid andra brott, när brottet begicks. Preskriptionstiden är alltså betydligt längre vid dessa brott än vid andra brott.

Men trots detta är tiden ofta ändå inte tillräckligt lång. Som i det aktuella fallet. Om ett barn väntar med att berätta kan det innebära att tiden för polis och åklagare att genomföra en förundersökning där vittnen, offer och misstänkt hörs och att sedan väcka åtal inte räcker.

I de flesta fall är den misstänkte häktad när det gäller sexualbrott mot barn. Om personen häktas inom preskriptionstiden kan hen åtalas och åtalet prövas.

Vad som gick fel i det aktuella fallet kan jag inte uttala mig om men det är djupt beklagligt för flickan att brottet hann preskriberas innan åtalet kunde prövas vid en rättegång.

Det finns anledning att se över om preskriptionstiderna vid sexualbrott mot barn ska förlängas eller tas bort så detta inte händer igen.

LÄS MER: Sjöberg: ”Förjävligt att kunna använda kryphål för att slippa bli dömd”

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.