Premiärminister Viktor Orbán på valaffischer. Foto: Bernadett Szabo

”Vad världen missförstår om Ungern”

DEBATTINLÄGG · ”Liberalismen är oerhört misskrediterad i Ungern. Striden står följaktligen inte mellan illiberal och liberal demokrati. I dagens val utmanas Fidesz istället av populister i olika kulörer”, skriver Daniel Nadj, oberoende konservativ debattör med en fil. master i historia.

Daniel Nadj
fil. master i historia, oberoende konservativ debattör

Inför det ungerska parlamentsvalet idag kan flera saker sägas med någorlunda stor säkerhet.

Mycket talar för att den sittande premiärministern Viktor Orbáns nationalkonservativa Fidesz kommer att få fyra år till vid makten.

De senaste opinionsundersökningarna pekar dessutom mot en ny två-tredjedelsmajoritet i parlamentet för partiet, vilket innebär befogenheter att ändra i landets konstitution.

Den ”illiberala demokrati” som Fidesz etablerade i Ungern 2010 ser således ut att bestå. Detta förblir dock mer eller mindre sannolika antaganden fram till att vi får säkra valresultat.

En sak kan emellertid ställas utom allt tvivel redan nu. Oavsett om Fidesz eller någon form av oppositionell koalition får möjlighet att bilda regering kommer inget liberalt, marknadsinriktat och globaliseringsvänligt alternativ att vinna det ungerska parlamentsvalet 2018.

Anledningen är enkel: ingen av de politiskt relevanta krafterna i Ungern idag representerar sådana ståndpunkter. Alla avviker de från den liberala konsensus som uppstod efter kommunismens fall 1990 och härskade fram till Fidesz valseger 2010.

Det här är ett förhållande som ofta hamnar i skymundan i internationella mediers rapportering om ungersk politik, där det sällan blickas bortom Viktor Orbáns person.

Därmed förloras viktiga delar av kontexten för Orbáns maktinnehav. Vad får över två miljoner ungrare att rösta på en politiker som gång på gång tydliggjort sin skepsis mot grundläggande demokratiska institutioner som pressfrihet och rättsstatlighet?

Möjligen har ointresset inför den frågan att göra med att man inte skulle tycka om svaret.

Detta svar kan inte göras rättvisa i några få meningar. Men det måste utgå från Ungerns negativa erfarenheter av den liberala världsordning som landet integrerades in i efter kommunismens fall.

Besvikelsen över liberalismen kom stegvis. Den ökade i takt med att Ungern, från att ha betraktats som den ”gladaste baracken i öst”, ekonomiskt halkade allt längre efter flera av sina forna bundsförvanter i östblocket och eskalerade efter att landet 2008 tvingades till ett nödlån från IMF.

Året därpå genomförde amerikanska Pew Research Center en undersökning som visade att ungrarnas attityder gentemot kapitalism försämrats överlägset mest i ett urval av nio länder i Öst- och Centraleuropa sedan Berlinmurens fall.

80 procent av de tillfrågade såg positivt på övergången till kapitalism 1991, medan 46 procent gjorde det 2009. På frågan om folk hade det bättre ekonomiskt under kommunismen svarade hela 72 procent ja.

Liberalismen är oerhört misskrediterad i Ungern. Striden står följaktligen inte mellan illiberal och liberal demokrati. I dagens val utmanas Fidesz istället av populister i olika kulörer.

Den röda populismen representeras av den socialistledda koalitionen, som utlovar medborgarlön, fördubblade barnbidrag och tretton månadspensioner om året om de vinner valet.

Här finns även en Tony Blair-doftande tredje vägen-populism i form av förre premiärministern Ferenc Gyurcsánys parti DK.

Den gröna populismen står det antikapitalistiska miljöpartiet LMP för. Högerradikala Jobbik, som gjort försök att röra sig mot mitten, erbjuder en sorts brun populism.

”Who are the good guys in Hungarian politics now?”, läser jag i en kommentar på Twitter.

Vad världen missförstår om Ungern är att det överhuvudtaget inte går att tala om några ”good guys” i landets politiska elit.

Och dit hör fler än bara Fidesz.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.

Parlamentsval i Ungern 2018

Mer i ämnet