special

Amin Alkhatib

Amin var ett barn när kriget kom till hans stad Homs i Syrien. Han flydde först till Turkiet, men sedan vidare till Sverige för en chans till ett normalt liv. Nu bor han i Jönköping och studerar företagsekonomi.

Amin kom, som många andra syrier, till Sverige år 2014. Då hade han varit i Turkiet i två år men det var svårt att studera där, vilket var viktigt för honom. I samrådan med sin far bestämde han sig för att ta sig till Sverige, med hopp om att få stabilitet och trygghet.

Amin hade med sig en klocka som han fått av sin pappa när vi träffade honom första gången år 2016. Då representerade den en dröm och den betyder mycket för honom även i dag.

Hör Amin berätta om sin pappa, om klockan och se hur han reagerar på att se sig själv i den förra intervjun.

Det är svårt att ha ett normalt liv efter allt som har hänt. Han tänker tillbaka på den 29 maj 2011. Samma dag som Amins lillasyster fyllde elva, dog hon i hans famn. Bilen de åkte med till skolan besköts och hans syster och en kusin dödades. Men livet måste fortsätta ändå.

– Mina föräldrar kommer aldrig att komma över att de förlorade sin enda dotter. Men jag måste leva med det, mitt liv måste fortsätta, säger han.

Och livet har fortsatt för Amin, här i Sverige.

Det finns mycket som är bra i Sverige, enligt Amin. Det bästa är att man inte behöver frukta för sitt liv när man går på gatan, att man kan känna sig trygg. Men han är orolig för sin flickvän som är kvar i Syrien. Han vill få henne till Sverige men säger att det inte är lätt med alla regler. Hon är inte på ett trygg plats, som han är.

Det är för mycket byråkrati i Sverige, menar Amin. Han själv fick vänta i tre år innan han kunde börja plugga på högskolan. De åren känns som bortkastad tid.

– Jag är ung och behöver varje minut och varje timme jag kan få i mitt liv, säger han.

Han vill fortsätta utbilda sig, ta en master och sedan bli företagsledare.

När det blir möjligt vill Amin åka tillbaka till Syrien, han vill vara med och bygga upp samhället igen och göra landet till det fantastiska det än gång var.

Han har lärt sig mycket i Sverige och utvecklats som människa. Fått en större förståelse för att alla människor är olika och att det måste finnas en ömsesidig respekt oavsett vilken kultur man har. Det kommer hjälpa honom blir en bra ledare i framtiden, tror han.

– Mitt mål är att visa min pappa att allt han har gjort för oss inte är bortkastat, säger han.