special

Feras al-Damen

Han flydde från kriget i Syrien till Turkiet med sin familj. Där lämnade han dem för att ensam göra den farliga resan över Medelhavet mot Sverige. Han trodde att han skulle få ta hit sina barn efter sex månader. Nu har det gått sex år – och de är fortfarande åtskilda.

Vi träffade Feras år 2016, då arbetade han tillsammans med Röda korset i Halmstad och väntade på att kunna få ta hit sina barn.

Han visade oss en bild då, den sista som togs på honom och hans bröder, men den är svår att titta på i dag.

Hör honom berätta om sitt liv i Sverige och se hur har reagerar när vi visar honom intervjun vi gjorde för fyra år sedan.

Feras är social och har lätt att knyta nya kontakter, han tror att det delvis är därför han fick jobb så snabbt. Efter en vecka i Sverige började han hälsa på alla och bjuda på mat.

– Mat är en nyckel till samhället. Du kan knacka på hos en granne, presentera dig och bjuda på tabbouleh, säger han.

Han började arbeta efter en vecka i Sverige, trots att han inte kunde någon svenska och väldigt lite engelska då.

I fyra år har han jobbat som ungdomscoach i Halmstad kommun nu. Utöver det har han också varit fotbollstränare för ungdomar och vuxna – det vill han gärna fortsätta med även i framtiden.

Han tycker om att jobba med ungdomar, men det gör också att det känns extra tungt att han inte har sina egna barn hos sig, han har fått avslag från Migrationsverket flera gånger när han ansökt om att få hit dem.

– Jag jobbar med att hjälpa barn från både Sverige och andra länder. Samtidigt är mina egna barn inte här, och ingen hjälper dem.

Hans yngsta dotter var bara två månader när Feras flydde över Medelhavet. Han tog beslutet att inte ta med sina barn på den trånga båten över havet.

– Jag visste att jag kanske skulle dö. Men då skulle jag dö själv, inte mina barn.

Alla Feras framtidsdrömmar handlar om barnen. Att de ska komma hit, få gå i skolan och att de får leva tillsammans. Han stannar i Sverige för att skapa bra förutsättningar för dem.

I november fick han svenskt medborgarskap så nu ska han åka till Turkiet och träffa barnen och sin pappa för första gången på sex och ett halv år.

Hans dotter brukar fråga honom hur många gånger hon ska vakna och somna innan han kommer.

– Jag längtar efter att träffa dem, men det är svårt också. Jag måste ju säga hejdå igen.