"That's one small step for man, one giant leap for mankind."


Söndagen den 20 juli 1969 landade “the Eagle” på månen - och astronauten Neil Armstrongs första ord är legendariska.

Här är historien om hur det gick till.


Ja, det var inte bara SVT:s korrespondent Arne Thorén och de svenska tittarna som följde Apollos äventyr den 16 juli 1969.

Runt en miljon människor hade samlats vid John F. Kennedy Space Center i Florida – och resten av världen satt klistrade framför sina tv-apparater för att vara med om det historiska ögonblicket.

Vad de inte kände till var de problem som stört förberedelserna.

Under en träning kraschade en modell av månlandaren och Neil Armstrong tvingades till en nödutskjutning. Sex månader senare kraschade ytterligare en testpilot.

– Man förstod att det fanns en risk att månlandaren skulle krascha på månens yta, säger Nasa-astronauten och Neil Armstrongs vän Bill Anders.


“It was the smell of fear“


USA hade stora ambitioner – men det hade Sovjetunionen också.


Med sitt hemliga rymdprojekt, Luna 15, hade man tydligt mål: Sovjet skulle bli först att landa på månen.

– Vi ville landa på samma sätt som Apollo. Borra efter lite jord och sen återvända till jorden före amerikanerna, berättar Sergej Chrustjov, son till Sovjetunionens ledare Nikita Chrustjov.

Sovjet planerade sin uppskjutning till sommaren 1969, samtidigt som Apollo 11.

På John F. Kennedy Space Center var runt 500 personer samlade i kontrollrummet och där var nervositeten var påtaglig.

I kontrollrummet, där runt 500 personer var samlade, kunde man känna lukten av rädsla.

“Det var första gången jag förstod vad det betydde att känna lukten av rädsla", berättar Nasas filmskapare Theo Kamecke.

Astronauterna verkade inte alls lika påverkade - de åt en traditionell frukost med “steak and eggs” innan de gjorde sig redo för resan till månen.


“The tsar of the ship“


I tv, radio och tidningar över hela världen kunde man följa Apollo 11. Försöket att landa på månen var en historisk händelse och kanske den största fysiska utmaning som människan klarat av.

I USA, Japan, Västeuropa och stora delar av Sydamerika sände man live från rymdfärjan. Även i Ryssland toppades nyheterna av Apollos rymdfärd och Neil kallades för “skeppets tsar“.

Astronauterna själva sa inte så mycket. De var ett tystlåtet gäng.

– Neil var inte särskilt utåtriktad. Han var svår att lära känna och inte speciellt pratsam, berättar Buzz Aldrin.

De tre astronauterna Neil Armstrong, Buzz Aldrin och Michael Collins dominerade nyheterna och media spekulerade i vad Armstrongs första ord på månen skulle bli.

Ett rykte sa att han skulle vara så fånig att han jämförde månen med ost.

Neil Armstrong själv sa att han inte planerat eller bestämt vad han skulle säga - men det trodde inte ens hans närmsta vänner på.




Bläddra åt höger för att se alla bilder

“The Eagle has landed“


Landningen blev dramatisk. Den plats man först tänkt landa på visade sig vara en stor krater och Armstrong fick snabbt tänka om. Han styrde månlandaren manuellt och letade efter en säker plats att landa på. Det vara bara sekunder kvar innan bränslet skulle ta slut.

Det fanns två kameror på The Eagle, en som spelade in Neil Armstrong när han klättrade ner för stegen och en portabel kamera som astronauterna tog med sig ut från månlandaren.

De var de enda tv-bilderna som visade människorna på jorden hur det var på månen.

Men bilderna var suddiga och det var svårt att se vad som egentligen hände. I Sverige hörde folk av sig till SVT för att klaga.


“Man on the moon“


– Bilderna har en spöklik kvalitet, det är som att man kan se igenom astronauterna, förklarar Nasas filmskapare Theo Kamecke.

– Det var ett väldigt smart sätt att begränsa signalen. Det fanns ingen möjlighet att skicka högupplösta tv-bilder så man var tvungen att sänka kraven på bilderna.

Man kan jämföra med de stillbilder som Aldrin och Armstrong tog med de svenska Hasselbladkameror de hade med sig till månen. Kvaliteten på de bilderna är knivskarpa.




Bläddra åt höger för att se alla bilder



I ungefär 18 minuter var Neil Armstrong helt ensam på månen. Sedan fick han sällskap av Buzz Aldrin.

– Det finns inga ord som riktigt kan beskriva ofantligheten, tidlösheten eller storheten... det var så öde.

Människan hade lyckats ta sig till en annan värld och satt sin fot där.



HERE MEN FROM THE PLANET EARTH

FIRST SET FOOT UPON THE MOON

JULY 1969, A.D.

WE CAME IN PEACE FOR ALL MANKIND


Så stod det på den skylt som Armstrong och Aldrin lämnade på månen tillsammans med den amerikanska flaggan.

Man räknade med att ungefär en femtedel av hela jordens befolkning tittade på och bilderna är klassiska.


Mission accomplished


Den 20 juli 1969 blev Neil Armstrong och Buzz Aldrin de första människorna på månen.

Sammanlagt har tolv personer satt sin fot på månens yta. Samtliga reste dit med Apolloprogrammet, som avslutades 1972.

Sedan dess har ingen människa varit på månen.

Men nu planerar Nasa återigen att skicka människor till månen - för att träna inför en längre rymdresa som ska ske på 2030-talet.

Människans resa till Mars.




Hasse BurströmReporter

Torbjörn Averås SkorupVideo

Martin HedströmWebbproduktion och teknisk utveckling

SVT Datajournalistik


Se mer från SVT Datajournalistik

Foto: NASA, SVT Arkiv

Publicerad: 20 juli 2019


👽