Hon är en otroligt varm person som är omtänksam, snäll och kan skämta, med stor självdistans. Anna Holmlund är en unik idrottstalang. Hur mycket av allt detta finns kvar när jag möter henne?
”Anna vill träffa dig”
Det är en underbart vacker höstdag, solen skiner och det känns nästan som att den sommar som aldrig kom i år, tillfälligt är på besök på Alnö, just idag, för att sprida värme och ljus. Det är folk överallt när jag kör in bilen på parkeringen. Det känns som att alla på ön kommit hit och även större delen av Sveriges presskår är på plats. Pappa Lars tittar plötsligt ut genom dörren på den nya klubbstugan som ska invigas och ropar. ”Björn, kom. Anna vill träffa dig.”
Jag får direkt en klump i halsen. Vad ska jag säga? Hur ska jag bete mig? Kommer hon överhuvudtaget att känna igen mig?
Alldeles innanför entrén, till höger i ett litet omklädningsrum sitter Anna. När jag går in genom dörren ser hon mig direkt, höjer vänsterarmen och vinkar ivrigt. Hon möter mig med en varm, härlig och förvånansvärt kraftfull kram. ”Hur är läget?”, frågar jag. ”Bra”, säger Anna med kraft och inlevelse.
Det sägs att ögonen är själens spegel och blicken uttrycker mycket mer än vad ord gör. Något som jag märkt under alla mina år som reporter är att riktigt stora idrottare har ”det” i blicken. Ett fokus, en övertygelse och en klar målsättning. Annas blick gör mig lugn. Den finns där, glöden, viljan och livsinställningen.
Får stryk i tumbrottning
Anna sitter i rullstol och jag sätter mig på bänken bredvid henne. Vi håller varandra i handen och pratar om allt möjligt en lång stund. Orden kommer inte lika snabbt och ibland är det svårt att förstå vad Anna säger. Vi ler mycket och jag märker tydligt att hennes vinnarinställning finns kvar. Beviset kommer sen när pappa Lars tycker att vi ska ”tumbrottas”, en övning som ingår i rehabiliteringen. Jag får stryk två gånger av två och det firas rejält, av Anna. Vi skrattar och kramar om varandra innan det är dags för mig att gå ut och koppla på arbetsrollen och göra inslag till kvällens sändningar.
Olyckan för tio månader resulterade i en allvarlig hjärnskada som enligt läkarna ger betydande funktionsnedsättningar och faktum är att bara ett fåtal med liknande skador återfår medvetandet. Anna har visat det förut och jag är nu övertygad om att hon kommer att överträffa även sig själv i kampen om att återerövra livet.
Jag lämnar Alnö och Sundsvall glad och lättad att jag träffat Anna igen och att jag nu vet att hon kommer att överraska många. Hon är en vinnare och kommer att fortsätta plocka hem segrar, nu när hon steg för steg vinner livet tillbaka.