Historia
Bordtennis, eller ”ping-pong” som det även kallats (både internationellt och i Sverige), började spelas i England i slutet av 1800-talet. Men det var först i början av 1900-talet som sporten blev riktigt populär, de första världsmästerskapen hölls 1926.
Namnet ping-pong kom från ljudet av bollen när den studsar i bordet. 1932 ändrades dock namnet officiellt till table tennis (engelska för bordtennis). I svenska är ”pingis” ett vanligt namn för sporten.
Japan dominerade bordtennisen på 1950-talet. De introducerade ett nytt sätt att hålla racketen på, vilket senare även kineserna anammade och tog över tronen och regerade ohotade fram till mitten av 1980-talet. I slutet av 1980-talet tog Sverige in allt mer mark på kineserna och vann tre raka lagguld i VM (1989, 1991, 1993). Kina har dock på senare år återtagit den dominerande ställningen inom bordtennis.
Bordtennis spelades för första gången i ett OS i Seoul 1988. Sett till antalet utövare är bordtennis en av världens absolut största, detta kanske mest på grund av dess enorma popularitet i Kina.
Sverige har rönt stora framgångar inom bordtennisen, bland annat har Jan-Ove Waldner ett OS-guld från 1992. Waldner är den enda europé fsom tagit OS-guld i bordtennis. Sedan bordtennisen kom in på OS-programmet 1988 har Kina vunnit 20 av 24 guldmedaljer.
Både Waldner och Jörgen Persson har visat klass även under 2000-talet och gått långt i OS-turneringarna, detta trots att de är betydligt äldre än sina motståndare.
Så avgörs bordtennisen i OS
Både herrar och damer tävlar i bordtennis och det spelas både singel och dubbel. I OS-tävlingarna tillämpas direkt utslagning, vilket betyder att deltagarna åker ut en efter en tills vinnaren korats. Matcherna spelas om sju set där varje set går till elva, med reservationen att man ha minst två poäng till godo för att vinna ett set.
I London avgörs bordtennisen i arenan ExCel mellan 28 juli och 8 augusti. 172 aktiva deltar – 86 män och 86 kvinnor. Spelschema för bordtennisen i London.