-Jag tror aldrig förbundskaptenerna haft så stor betydelse för ett guld som i år.

Orden är Niklas Jihdes och värmer nog Landgren-Carestam lika bra som guldmedaljen efter den traditionsenliga segerduschen hon fick efter finalsegern.

För sällan har pressen varit större på en förbundskapten. Hemmaplan, sista matchen med gänget och inte helt klockrena resultat i bagaget.

Kritikerna hade nog gärna sett göteborgskan Landgren som förlorare i söndagens final för att bevisa att kritiken som framkommit mot kaptenerna varit korrekt.

-Jag har inte brytt mig om kritiken. Jag är inte sån som läser så mycket tidningar och texter på internet, säger hon själv.

Hållit linjen

Men trots att det stormat har hon och Ulf Hallstensson hållit fast vid sin sak och lyckades ro hem det sjätte VM-guldet.

-Från att vi tog över och satte Jihde som lagkapten har vi sett framför oss att han står där med bucklan. Nu har vi lyckats.

Hon blev därmed första kvinna att coacha i en manlig lagidrott – och vann guld.

-Nu har man vunnit VM-guld både med herrarna och damerna. Det kan inte bli bättre, säger Landgren-Carestam stolt.

Fast det har också varit en jobbig väg.

-Aldrig tidigare har ett jobb utvecklat mitt ledarskap så mycket som dessa två år. Det har varit jobbigt med alla sena återbud som följt oss.

Ny generation

De har också slussat in unga spelare i laget. Det gav resultat då två av framtidsmännen, Daniel Calebsson (straffslaget till 6-5) och Magnus Svensson (avgörande 7-6) klev fram när det behövdes.

-Vi gjorde det valet att ha Magnus med Jihde och Hellgård. Magnus har ju haft det lite trögt så det känns kul att han lyckades.

Men hur ska det gå utan alla de rutinerade?

Det är inget enkelt jobb hon nu lägger över på Hallstensson.

-Det bryr jag mig inte om nu, skrattar Kristina.

Hennes jobb är över – bara några dagars firande återstår.

TT