De första organiserade tävlingarna har spårats till antikens Grekland. I Grekland hölls löptävlingar mer än 1 000 år f Kr, och inte långt senare hölls även de första olympiska spelen. Exakt när spelen hölls för första gången är oklart, men Koroibos är den första registrerade olympiamästaren. 776 f Kr vann han på sprintdistansen stadion. Förutom sprintgrenar fanns även längdhopp, diskus och spjut med på de antika olympiska spelen.
Efter att den romerske kejsaren Theodosius förbjöd de olympiska spelen år 393 e Kr överlevde friidrotten främst genom militära tävlingar. Den moderna friidrotten grundlades sedan i England under mitten av 1800-talet, då ett framväxande välstånd gav fler möjlighet att idrotta. Det svenska förbundet bildades 1885. Då kallades sporten för Allmän idrott – ett namn som fortfarande lever kvar men sedan 1928 fått stå tillbaka för fridrott.
När de moderna olympiska spelen hade premiär 1896 var friidrott en given del av tävlingsprogrammet. Men med formella internationella tävlingar växte behovet av att standardisera reglerna. Det skulle dock dröja fram till 1912 innan ett internationellt friidrottsförbundet bildades, i Stockholm några dagar efter att de olympiska spelen hade avslutats. 17 länder var då representerade, en siffra som med tiden har växt till 213.
Varierande grenar
Vilka grenar som är med i tävlingsprogrammet har varierat över tiden och allt eftersom sporten utvecklats. Några grenar som nu främst tillhör det förgångna och är hopp utan ansats, sk stående hopp. Man tävlade i såväl stående höjdhopp, stående längdhopp och stående tresteg. Grenen försvann från OS-programmet efter OS 1912, det sista svenska mästerskapet hölls 1965. I Norge och på Island är dock stående höjd- och längdhopp fortfarande officiella mästerskapsgrenar. På de norska mästerskapet inomhus i år var segerresultatet i stående längdhopp för herrar 3,35 och motsvarande i höjdhopp 1,69.
Från början var friidrotten en manlig angelägenhet och de grenar som kvinnor tävlade i var få när kvinnorna 1936 kom i i IAAF:s verksamhet. De flesta ansågs inte lämpliga. Men efterhand har fler och fler grenar tillkommit på det kvinnliga tävlingsprogrammet och nu är det bara 50 km gång som är reserverat för män. Några grenar som tillkommit sent på det olympiska programmet är 3000 meter hinder (2008), 20 km gång (2000), stavhopp (2000), tresteg (1996), slägga (2000).
Resultat i utveckling
Genom åren har friidrottsresultaten genomgått en stark utveckling. Bakom det ligger bland annat ny teknik, ändrade regler och inomhushallar.
På 1970-talet gjordes en del tekniska landvinningar vilket givetvis ökade precisionen i mätningarna. Det största framsteget var den elektriska tidtagningen med målfotokamera. Plötsligt blev det möjligt att skilja ut vinnare med stor exakthet även i korta och jämna lopp.
I stavhopp medförde introduktionen av glasfiberstaven och hoppbädden av skumplast till en rejäl höjning av resultatnivå. Det går inte att hoppa hur högt som helst om man ska landa i sand utan att skada sig. Även det aerodynamiska spjutet ökade kastlängderna – så pass att man 1986 blev tvungen att ändra spjuten för herrarna så att inte gick att kasta lika långt. Utvecklingen hade lett till kast på över 100 meter vilket innebar en fara för att spjuten skulle träffa löparbanorna och skada funktionärer och aktiva. Alla då gällande rekord ströks och ersattes av nya. För damerna gjordes motsvarande ändringar 1999.
Länge fick friidrottarna heller inte tjäna pengar på sin idrott, vilket dels resulterade i kontroversiella diskvalificeringar och i att många avslutade sina karriärer tidigt eller helt och hållet valde bort friidrotten av ekonomiska skäl. Först 1982 luckrades amatörreglerna upp och i dag lever de flesta aktiva på sin idrott.
I och med inomhushallarnas intåg kunde även aktiva i länder med kallt klimat få vettiga träningsförutsättningar. Tävlingar inomhus gjorde friidrotten till en åretruntsport även på norra halvklotet. Först 1985 hölls det första inomhusvärldsmästerskapet.
Sedan 1914, då de första världsrekorden registrerades, har resultaten genomgått en fantastisk utveckling. De senaste 10-15 åren har den dock bromsats, i vissa grenar stannat upp eller till och med gått tillbaka något. Under 2000-talet har det bara slagits världsrekord i tolv grenar, varav flera på damsidan är relativt nytillkomna på det vanliga friidrottsprogrammet. En vanlig uppfattning är att de ”omöjliga rekorden” beror på omfattande dopning på 1980- och 1990-talen. IAAF har valt att behålla rekorden eftersom det inte gått att i efterhand bevisa vilka rekordinnehavare som varit dopade.
Tolfte världsmästerskapet
I Aten 1896 var friidrott en självklar del av de första moderna olympiska spelen och friidrotten har sedan dess behållit sin status som huvudattraktion i OS. Länge räknades OS-friidrotten också som VM. Det första världsmästerskapet i friidrott hölls så sent som 1983 i Helsingfors. 1983 till 1991 hölls VM vart fjärde år, därefter har det hållits vartannat. Berlins VM är därför bara det tolfte. Men mästerskapet räknas som den tredje största sportevenemanget i världen, efter OS och Fotbolls-VM.
Länkar till alla resultat tidigare VM
Svenska resultat i stora tävlingar
Sara Stylbäck