Jörgen Persson och Jan-Ove Waldner har följt varandra i pingishagarna under mer än 25 års tid. Symptomatiskt nog gjorde de gemensam sorti samma tisdag i VM i Shanghai.

Förlusten mot tysken Timo Boll var Perssons sista i stora sammanhang. 2-4, efter setsiffrorna 10-12, 11-9, 4-11, 13-11, 5-11, 8-11 skrevs slutakten till.

Nu kan den 39-årige hallänningen knyta ihop en ytterst framgångsrik karriär.

-Det tar nog tid att inse att det är slut. Men en viss lättnad känner jag nu, när det hela är över.

-Det kanske är därför det ser ut som om jag inte är lika besviken som jag skulle ha varit över en förlust för några år sen.

EM-guld bästa minne

Visst grämde han sig över att ha åkt ut i tredje omgången. Medaljdrömmen fanns där.

-Jag hade bra lottning. Men jag håller inte ihop spelet. Som i fjärde set, då jag hade 1-0 men det blev 1-7 helt utan anledning. Så kan man inte göra mot bra spelare. Så har det varit de senaste åren och beslutet att lägga av har växt fram. Jag har inte räckt till de sista åren.

-Och i dag blev jag lite stressad i vissa lägen. Mot Boll måste man göra poängen själv och jag hade lite för bråttom ibland.

Jörgen Persson nämner genombrottet med EM-guldet 1986, då han var femte man i det svenska laget, som sitt roligaste pingisminne. Och förstås VM-guldet 1991, då han fick revansch på Waldner för VM-finalförlusten 1989.

-På två VM förlorade jag mot en enda utlänning, Jean-Michel Saive. Jag hade 22-0 i matcher med lag inräknat.

Att ha sin karriär samtidigt med J-O Waldner har haft sina sidor. Waldner har alltid fått uppmärksamheten, fast Perssons meriter är nästan lika stora.

Hopsjunken på en stol påminner han om att han avgjort två VM-finaler mot Kina. Och i sex lagfinaler i EM förlorade han inte en enda match.

Tränare i Qatar

Samtidigt har Persson och Waldner både varit konkurrenter och sparrat varandra.

-Det har blivit lite som hatkärlek. Och jag försöker att inte läsa så mycket under turneringar. Det kan bli för mycket om J-O.

Till skillnad mot Waldner har Jörgen Persson sett till att få en mjuklandning efter ett kvartssekel som bordtennisspelare. Han ska bli ungdomstränare i Qatar och den 1 september flyttar han med sin familj till Doha.

-Men först ska jag spela några turneringar i Japan nu i maj och sen ska jag ta ett skönt sommarlov.

TT