Viasats expertkommentator Thomas Nordahl var proffs i Anderlecht under några år i skarven mellan 1960- och 70-talen.
På hösten 1968 möttes han och Best i Europacupens andra omgång. Några månader tidigare hade Manchester United vunnit turneringen.
Kort senare utsågs Best till Europas bäste spelare.
-Vi vann hemma med 3-1 och förlorade med 3-0 borta. Han var bara med i en av matcherna, han var avstängd i en, säger Nordahl.
Han var för mycket uppe i matchen för att minnas detaljerna. Men Thomas Nordahls bild av George Best från nordirländarens bästa år är ändå klar.
-Jag kommer inte ihåg så mycket av matcherna, men utan tvekan var han en av
världens bästa spelare under slutet av 1960-talet och under de första åren av 70-talet. Han var rebellen, på planen och utanför den. Han kom med något nytt.
På vilket sätt?
-Den fräcka, arroganta stilen. Han nästan lekte med motståndaren. Han blev stilbildare och idol, men det fanns ingen som hade kapacitet att härma honom.
Om du jämför Best med någon just nu aktiv spelare – vem liknar honom mest?
-Jag tror inte att det finns någon sådan dribblingskonstnär idag. Den som var väldigt nära honom under hans egen epok var Roger Magnusson. Idag? I dribblingar och i rycket Ronaldinho. Men George Best gjorde det på mindre ytor.
-Han hade en svaghet, han var ingen bra huvudspelare. Men i övrigt var han en bra passningsspelare, han gjorde mål, han dribblade och under sin glans dagar
jobbade han ganska bra också. Det var han som efter 1968 höll United uppe i
några år.
Och så har vi den tragiska sidan...
-Det har vi, men låt oss i vår generation, vi som såg honom, minnas honom för det han gjorde på planen. Jag tror han själv sade det nu i slutet.
Hur stor hade George Best varit idag, med fotbollens enorma exponering?
-Jag har sagt det förr, alla de riktigt stora spelarna från förr hade fått plats idag, säger Thomas Nordahl.