Året var 1968 och OS gick på hög höjd i Mexiko City. Finalen i herrarnas längdhopp skulle avgöras den 18 oktober och Bob Beamon startade som fjärde hoppare. Efter en perfekt plankträff och en luftfärd som aldrig ville ta slut var historia skriven.
Alla såg att hoppet var långt men eftersom det optiska mätinstrumentet inte räckte till tog det lång tid innan det faktiska resultatet kom. Efter att ett vanligt måttband plockats fram stod det så klart. ”Åtta och nittio, åtta och nittio”, ljöd kommentatorn Sven ”Plex” Peterssons röst i de svenska hemmen.
Hoppet mätte alltså 8,90 och Beamon studsade runt på innerplan. Det behöver knappast skrivas att luften gick ur tävlingen. Svenske Lars Olof Höök hoppade direkt efter Beamon i finalen och slutade på 14:e plats med sina 7,66.
Värt att notera är att Beamons näst längsta hopp i friidrottskarriären mätte i sammanhanget beskedliga 8,33.