På lagens presskonferenser i Gleneagles på söndagskvällen fick Phil Mickelson, den förste amerikanen som spelat tio Ryder Cup, frågan vad som fungerade 2008 när USA senast vann och inte nu.

– Två saker, sade Mickelson och kom med en lång utläggning:

– Det Paul Azinger (kapten 2008) gjorde var att han involverade alla i processen. Vem man skulle spela med, hur vi skulle spela, vilka som skulle spela och alla hade utvalda ledare.

– Det andra var att han hade en riktig spelplan. Hur vi skulle agera i olika scenarier. De två sakerna tog fram den bästa golfen i oss.

Mickelson höll inte med om att det var en sågning av 65-årige Watson.

– Jag sade bara hur jag tycker vi ska göra för att spela som bäst och hur vi ska komma tillbaka till den, sade Mickelson som försäkrade att han inte var intresserad av kaptensrollen.

– Nej, nej. Jag har varit med om åtta förluster. Jag hoppas få vara med och spela i Hazeltine 2016 och vinna en tredje gång.

Det var betydligt mer uppsluppet när Europas segrare intog scenen, anförda av en inspringande Thomas Björn med ”matchhjälten” Jamie Donaldson på ryggen. Assisterade av Lee Westwood med champagne som langades längs podiet intygade spelare efter spelare hur viktig Paul McGinley varit för framgången. Irländaren valdes av spelarna och är uppenbarligen mycket uppskattad.

– Det kanske är den nya skolan att det kan vara värt en poäng eller två om man gör alla förberedelser och försöker få koll på så mycket detaljer som möjligt, än om man bara trillar ner en vecka och bara skriver ihop lite laguppställningar och vilka som ska spela tillsammans, sade Henrik Stenson.

– Det går att göra förberedelserna på olika nivåer och det känns som att han verkligen har gått in för det hårdare än någon annan tidigare.