Sovjet gick obesegrade genom VM 1989 och vann guldet, före Kanada och Tjeckoslovakien. Svenskarna fick nöja sig med en fjärdeplats på hemmaplan i den nybyggda arenan Globen.
Det allmänna omdömet var att detta var det bästa VM som någonsin arrangerats. Det var fullsatt på läktarna i alla stora matcher och man putsade det gamla publikrekordet med nästan 100 000 åskådare. Cirka 390 000 ishockeyintresserade personer tittade på matcherna i Globen och Södertälje mellan den 15 april och 1 maj 1989 och intäkterna uppgick till drygt 20 miljoner kronor. Globen var nybyggd och den nya anläggningen skulle bli Sveriges nya sport och kulturcentrum.
Synpunkter på svenska uttagningar
Ett VM på hemmaplan betydde förstås extra medieuppbåd och höga förväntningar på det svenska laget. Tyvärr räckte det inte hela vägen fram för Tre Kronor som missade prispallen och hamnade på en fjärdeplats. Sverige kom till VM med för få anfallsspelare och stundtals fick backarna Tommy Samuelsson och Fredrik Olausson spela som forwards. Tommy Sandlin ifrågasattes för uttagningen av VM-truppen och när han tog hem den 38-årige backen Börje Salming fortsatte kritiken. Han hade inte spelat ett enda världsmästerskap på de 16 säsongerna som han tillbringat i Toronto Maple Leafs. Kritiken tystnade eftersom Börje Salming var en av de spelare som gjorde en riktigt bra VM-turnering, tillsammans med spelare som Jonas Bergqvist och Johan Strömwall.
Trots medaljmissen bjöds publiken på två oförglömliga matcher mot Kanada – en i grundserien och en i finalserien. Den ena var när Tre Kronor fredagen den 21 april bjöd på en riktig rysare och vände 0-2 underläge till att slutligen vinna matchen med 6-5 över kanadensarna.
Inre stridigheter i Sovjet
I Sovjet kämpade laget med inre stridigheter och spänningar. Men man lyckades övervinna dessa och ta hem sin 21:a världsmästerskapstitel. Förbundskaptenen Viktor Tichonov och Afemman med Vjatjeslav Fetisov i spetsen, hade hamnat på fel kant och bråkade öppet med varandra inför VM. Under VM rådde dock ”vapenstillestånd” och de försökte lägga sina motstridigheter åt sidan. Ryssarna förlorade inte en enda match under hela turneringen men de gjorde bara det de behövde under grundserien. När slutspelsserien startade plockade de fram det lilla extra som behövs för att ta guld. Det var ingen tillfällighet att Larionov, Krutov och Fetisov med var sitt mål gjorde 3-1 redan i första perioden mot Kanada. De plockade fram sin talang när den som bäst behövdes.
Även om Kanada kanske ställde upp med sitt starkaste VM-lag någonsin fick de nöja sig med silvret och se sig besegrade av Sovjet. Det som imponerade mest hos kanadensarna var först och främst offensiven och där utmärkte sig Steve Yzerman både som lagspelare och individualist.
Tjeckoslovakiens nye förbundskapten Pavel Wohl kom till VM med 12 debutanter. Något som troligen bidrog till bronset var att Wohl på kort tid hade skapat trivsel och arbetsglädje i laget, det hade inte funnits tidigare. Det var speciellt tre spelare i truppen som drog till sig uppmärksamheten. Målvakten Dominik Hasek, backen Antonin Stavjana och centern Vladimir Ruzicka.
Text: Anna Söderberg
Källor: Årets Ishockey 1989, Strömbergs/Brunnhages Idrottsböcker
Svensk Ishockey 75 år, Strömberg/Brunnhages Idrottsböcker