På skolbalen i nian hade han basketbollen under armen. Under mattelektionen låg bollen tryggt under hans fötter. Det var på skolgården som Elijah Clarance tolv år gammal dunkade för första gången. Barndomsvännen Hussein Radi intygar att alla ville vara i Elijahs lag.
– Jag minns att jag var riktigt glad då, säger Elijah som ler av minnet när han lyckades dunka bollen i den kedjeklädda basketkorgen i modell mindre på Nydalaskolans skolgård.
Åtta år senare presenterade Clarance på den stora basketscenen när han under U20 EM gjorde flest poäng av alla samtidigt som hans spektakulära dunkar blev virala. Succén belönades med ett proffskontrakt för tyska Fraport Skyliners och en plats i a-landslaget. Att skriva sin namnteckning under kontraktet var ingen speciell upplevelse, känslorna kom en stund senare.
”Tog mig bort från all skit”
– Efteråt satt jag ner och tänkte: Gud har en plan för oss alla. Det kan gå fortare än man tror. Det var bara nice, säger han till SVT Sport.
Men att Elijahs historia inte slutade någon helt annanstans var ingen självklarhet.
– Basketen betydde extremt mycket. Den tog mig bort från all skit. Utan basket vet jag inte var jag hade varit.
Han växte upp i Malmöstadsdelen Nydala, ett område hårt drabbat att den senaste tidens skjutningar i Malmö. Fattigdom och arbetslöshet. Han berättar att flera kompisar hamnat i kriminella kretsar.
”Jag vill till NBA”
Någon kilometer från Nydala pågår Malmöfestivalen en gång om året. Livemusik, matos och karuseller, Malmöbor och kranskommuninvånare, langos och ballonger. Det var där allt började. Åttaåriga Elijah fastnar vid planen där barn får prova på basket. Fritidsledaren Nicolas Lunabba utmanar åttaåringen som aldrig vill gå där ifrån.
–Ska jag vara ärlig var det nästan som att den lilla killen följa efter mig när vi anordnade basketevent efter den där första gången, berättar Lunabba.
Elijah börjar spela basket i Malbas efter skolan går han till korgen vid skolan, han övar skott tills solen går ner över husen vid Nydalatorget. När han vaknar på morgonen är NBA det första han tänker på. Så är det fortfarande.
– Jag vill till NBA. Jag ska inte bara nå dit utan när jag väl är där ska jag stanna där och bli en av de bästa spelarna.
”Haft enorma svårigheter i livet”
Glöm Michael Jordan. På frågan vem som är Elijahs förebild är svaret självklart.
– Han står där borta, säger Elijah och får något alvarligt i blicken samtidigt som han pekar på Nicolas. Han beskriver honom som en extrapappa. När livet var som motigast bodde Elijah hemma hos honom i två år.
Det glittrar i fritidsledarens ögon när han pratar om Elijah.
”Fortsätter kriga varje dag”
– Han är en person som ger mig väldigt mycket kraft bara genom att finnas. Jag har följt hans resa sedan han var åtta år. Att se hur han har mognat in i sig själv, sitt förhållande till världen, sina drömmar och förverkligat dem på ett unikt sätt. Han har gett fan i vad andra har sagt, han har haft enorma svårigheter i livet. Att följa hans resa är en enorm gåva för mig, Nicolas Lunabba.
Elijah Clarance har världen framför sina fötter. Fötter som han står stadigt på redan som 20-åring. Landslagsspel, proffskontrakt och stjärnglas till trots – han glömmer inte var han kommer ifrån.
– Min mamma betyder allt. Hon är en krigare hon också. Hon har gått genom mycket, vi har gått genom mycket. Hon fortsätter kriga varje dag. Hon är extremt stolt, hon kollar på mina high lights. Jag ser att jag gör så att hon ler.