Den dubble OS-mästaren från Paris, Remco Evenepoel, drog igång spurten och den trefaldige Tour de France-vinnaren Tadej Pogacar svarade. Skjelmose fick perfekt sug och kunde kasta sig fram i sista stund och ta segern med en dryg decimeter före Pogacar.

Han pekade på hjälmen men vågade inte tro att segern var klar och rundade de närgångna fotograferna i en våghalsig manöver. Efter ett tag fick Skjelmose, lagkamrat med Jakob Söderqvist, segern bekräftad och ett kramkalas tog vid efter 24-åringens största seger i karriären.

– Det har varit tufft för mig och för en månad sedan dog min farfar. Den här segern var för honom, säger Skjemose och bryter ihop av känslor i Eurosports sändning.

”Nöjd med att få stå pallen”

Med fyra mil ryckte Pogacar loss och de flesta trodde att striden skulle om andraplatsen vilket brukar vara fallet efter att slovenen fått lucka.

– Jag förklarade flera gånger för Remco att jag var helt slut och var nöjd med att få stå på pallen. Jag trodde att de skulle försvinna iväg i horisonten, säger Skjelmose om jakten på Pogacar och upplösningen.

Men Pogacar var sliten, tittade sig ideligen oroligt bakåt, och med åtta kilometer kvar blev han infångad och det blev ett lurpassande över de vida fälten inför spurten i Berg en Terblijt 256 kilometer från starten i Maastricht, Nederländerna.

– Jag kanske blev lite för optimistisk vid rycket, säger Pogacar till Sporza.