Mission accomplished!

Lidingöloppet MTB är nu avcheckat.

Det var kul, tekniskt och galet jobbigt.

Loppet ligger ju tidigt på säsongen och det var ett mantra man hörde efter målgång. ”Jag har inte hunnit träna för det här”. Det var många som sa så hängandes över styret i målområdet.

Loppet ackompanjerades av alla fyra årstiderna vilket tillförde den redan tuffa utmaningen en dimension till. Regn, blåst, sol, spöregn och storm i en härligt kraftdränerande symfoni.

Lidingöloppet är kuperat, rejält kuperat. Över 1000 höjdmeter ska avklaras.

Första 20 km var tungt, mest för att jag inte hittade tempot. Sen släppte det och jag kunde trycka på rejält, speciellt i uppförsbackarna. Tyvärr var det lite orutinerat. Jag har inte kört loppet tidigare och visste inte vad som väntade från 45 km och in i mål, som är 63 km. Det var backar och rejält tekniska partier. Då, när kraften och koncentrationen behövdes som mest så började benen att bråka. Krampen kom plötsligt och fy fan vad ont det gjorde. Snabbt av hojen och stretcha, benda och böja. Jag lyckades med yttersta viljan och ett rejält sänkt tempo att hålla smärta på uthärdlig nivå och tog mig till slut i mål. Lycklig och galet trött.

Första destinationen blev massagetältet där ny smärta bara väntade på att bita ta i min sargade kropp. Jag skrek som ett spädbarn men det blev fantastiskt bättre.

Efter det dusch, bastu och litervis med vatten.

Men som efter alla prövningar är man ändå stolt över att ha lyckats.

Nu är det bara att ladda om för nästa race och i höst blir det Cykelvasan.

PS tiden då? Ja, hygglig 2:53:37.

/Björn Becksmo