Foto: Bildbyrån.

Dokument: Med guld i blicken

Publicerad

Förhoppningar? Förväntningar. Skräddarsyr man sin kostym får man lov att fylla ut den. Skickar man ut en startelva med världsspelare ska man vinna fotbollsmatcher. Det vet belgarna. Deras tid är kommen.

DIREKT: Se Belgiens VM-premiär mot Panama här

Michel Sablon hade fått nog. Han höll andan, dök ner i tankehavet och slog upp ögonen under ytan. Han var teknisk direktör för fotbollförbundet, ledare för ett belgiskt slagskepp som skjutits i sank i hemma-EM. Nu var han på jakt efter förändringens skatter.

– Jag hade en plan, att förändra sättet vi arbetade. Allt. Vi behövde börja om. Jag blev knappast populär till en början, men jag var tvungen att göra det. Vi hade nästan glömts bort som fotbollsnation.

*

Belgien 2018 är inte Belgien 2000. Då saknades skärpa och spets, klass och kvalitet. Man åkte ur gruppspelet på hemmaplan, och supportrarna mindes sorgset ett EM-brons från 70-talet och ett EM-silver från 80-talet. Folket fick trösta sig med sina klubblag, med det flamländska flaggskeppet Club Brügge eller vallonernas Anderlecht, symboler för splittringen inom rikets gränser.

– Det finns inget belgiskt språk. Det finns ingen belgisk nation. Det finns inget belgiskt över huvud taget, suckade Filip Dewinter från högerpartiet Vlaam Belang ganska nyligen.

Nog finns en belgisk nation, men Dewinter hade en poäng. I norr har vi flamländarna, i söder vallonerna. När de belgiska spelarna går ut till mixade zoner efter matcherna uttalar man sig på ett av två språk, ställer sig i antingen den ena eller den andra avdelningen.

– Och det borde givetvis inte finnas något belgiskt landslag heller, sa en Dewinter insvept i besvikelsens mantel.

Många kände detsamma, men så fick man upp ögonen för en boll, den som Michel Sablon hade rullat iväg när han fått nog. Belgarna skakade på huvudet, avfyrade skeptiska pilar mot den tekniske direktören. Han parerade allihop.

– Vi behövde börja om, sa han.

Så Belgien började om – och Belgien började med ungdomarna.

I varje provins upprättades en elitakademi och unga talanger fick tjugo träningstimmar i veckan, under noggrann bevakning för att strukturen och livsstilen skulle gå som den skulle. Vartenda universitet i landet hjälpte till att studera andra länders strategier i sporten, bollade med grannar som kommit längre.

– Vi började titta på Frankrike och träffade deras representanter två gånger per år, samma med Nederländerna, och ibland träffade vi Tyskland också.

Något mer? Tabellerna för de yngsta pojklagen skrotades. Fokus? Prestation. Inte resultat.

– Det tog fyra, fem år innan vi fick klubbarna, landslagen och ledarna att spela 4-3-3 och att tänka fotboll som vi ville. För de flesta handlade allt om att vinna, men tankesättet hämmade spelarnas utveckling. Det var helt fel väg att gå.

Resultatet av förändringen? Prestation – och resultat.

– Målet var inte att klättra i ranking, men tack vare vårt nya system gjorde vi det ändå. Det var aldrig enkelt och i början hemskt, men alla såg att det vi förespråkade faktiskt fungerade. Då följde de efter, säger Sablon.

Stjärnor föddes

Medan a-landslaget trampade på minor och missade slutspel efter slutspel smiddes en gyllene generation i de belgiska fotbollsgruvorna. När smederna signalerade att arbetet var klart klev beundrarna in och bländades av briljansen.

Här fanns kreatörerna Eden Hazard och Kevin De Bruyne, målmaskiner som Romelu Lukaku och Dries Mertens, försvarskuggar i Jan Vertonghen och Toby Alderweireld, och här rymdes städgummor som Mousa Dembele och Axel Witsel.

Plötsligt stannade världen upp och blickade mot den lilla nationen som vaknat till liv, handplockade spelare som gick från bra till bättre ju större uppgifter de ställdes inför.

Plötsligt var Belgien att räkna med.

Plötsligt kom förhoppningarna.

När Brasilien-VM drog igång viskade fotbollsfantaster om en outsider, om en spännande samling stjärnor som kunde rubba jättarna om allting klaffade.

Belgien tog sig till kvartsfinal och åkte ut mot Argentina. Det var okej.

Två år senare tilltog viskningarna i styrka. Det fanns inget chockerande i att Belgien tog sig vidare från gruppen, inget förvånande över att Radja Nainggolans tryckte av en raket i nättaket mot Wales. Frågan var snarare hur belgarna kunde tappa ledningen mot walesarna, missa avancemang till semifinal när man borde ha vunnit hela turneringen.

Så ser det ut när tiden gör sitt.

Så förvandlas förhoppningar till förväntningar.

Belgien 2018 är inte Belgien 2000 – men inte heller Belgien 2014. Potentiella charmörer? Inte längre. Möjliga medaljörer? Minst sagt.

– Alla pratar om en gyllene generation, men hittills har vi inte vunnit något, sa Witsel häromsistens.

Jo, visst. Men det gjorde inte Beckhams England eller Figos Portugal heller. Ändå klampade de in på varje VM-fest med en börda på axlarna, med press från alla därhemma. Med guld i blicken.

”Gjorde något åt saken”´

Det har gått flera år sedan Michel Sablon var teknisk direktör och dök ner i tankehavet, sökte och fann, gav belgarna ett landslag att återigen vara stolta över. För ett tag sedan sammanfattade han sin vision, idén som blev verklighet.

– Vi är inte bäst i världen, men vi jobbar hårt för att bli det. Vi kunde ha suttit och tyckt synd om oss själva i skuggan. I stället bestämde vi oss för att göra något åt saken.

I början handlade allt om prestation och inte resultat. Belgien 2018? Tvärtom. Nu är det resultaten som räknas. Plötsligt är prispallen ett mål, inte en dröm. Belgien kan inte längre betraktas som nationen med kapacitet att skrälla. Snarare ska man skina, leverera, ta sig långt och sedan längre.

Skräddarsyr man kostymen på ett visst sätt får man lov att fylla ut den. Petar man mittfältsmotorn Nainggolan säger det något om truppens spets och bredd. Och skickar man ut en startelva med världsspelare ska man vinna fotbollsmatcher. Det vet belgarna. Deras tid är kommen.

– – -

SVT Sport räknade ner till VM med ett dokument varje söndag. Denna text publicerades första gången den 3 juni. Under faktarutan hittar du alla dokument.

Här är lagen i grupp G

Visa

Belgien
Förbundskapten: Roberto Martinez
Stjärna: Kevin De Bruyne
Lagkapten: Eden Hazard
Fifa-ranking: 3
Placering i VM 2014: Ut i kvartsfinal
Bästa placering i VM: Fyra (1986)

---

England
Förbundskapten: Gareth Southgate
Stjärna: Harry Kane
Fifa-ranking: 13

Panama
Förbundskapten: Hernan Dario Gomez
Stjärna: Luis Tejada
Fifa-ranking: 55

Tunisien
Förbundskapten: Nabil Maaloul
Stjärna: Wahbi Khazri
Fifa-ranking: 14

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer