Det började 2013. Matilda Brinck-Larsen jobbade på olika asylboenden och träffade unga killar som ville spela fotboll. Men som inte tog sig in i redan befintliga lag.

– De hade inte spelat organiserad fotboll förut. Och visste inte vad som förväntades av dem. De fattade inget när det ställdes ut koner och folk började springa på ett visst sätt. Och så hade de inget gemensamt språk heller, berättar hon.

Hon startade då Sandarna lag C, i klubben där hon satt i styrelsen och hennes egna barn spelade.

– Jag tänkte att om man grundutbildar dem så blir det enklare att sedan skapa samarbete med andra klubbar. Jag trodde det skulle komma 10-15 killar första gången – det kom 40. Och sen har det bara vuxit, i dag har vi 160 killar och fyra lag i seriespel.

Drömmer om att bli proffs

Den här kvällen kommer ungefär 30 killar och tränar på Heden i centrala Göteborg. Det är färre än vanligt – men så är det några minusgrader och inget skönt fotbollsväder.

– Jag gillar fotboll och drömmer om att bli proffs, säger Daniel Tesfai. Han är 17 år och har varit i Sverige ett och ett halvt år.

– Jag frågade personalen om fotboll och började i Sandarna, det är jättebra, fortsätter han.

– Fotboll betyder allt för mig. Och Matilda är som min mamma, jättetrevlig och välkomnar alla, säger David Movecke Svensson som varit i Sverige två år.

”Egentligen fel att lag C finns”

Matilda och de andra tränarna samlar killarna och delar upp i sjumannalag. Att få killarna att gå vidare till andra lag har inte riktigt fungerat än – med det är fortfarande målet.

– Egentligen är det fel att lag C finns, det borde inte behövas, säger Matilda bestämt. Men jag har hittat ett gott syfte med det: ge en grundutbildning, trygghet, träna språket, hitta sin position och få självförtroende. Men sedan ska de vidare. För de här killarna, och de som redan är här i Sverige, ska ta över vårt land. Och då måste de lära känna varandra. Och fotbollen är ett bra tillfälle att göra det på.