Johansson, 89, den störste svensken i den internationella fotbollen och hedersordförande i Uefa, hade tagit sig till Kalmar och följde matchen i rullstol med en AIK-halsduk om halsen. Spelarna kramade om honom på läktaren när de fick sina medaljer.

AIK-spelarna firade från Vip-läktaren med pokalen som gick runt i en uppsluppen dans. Fansen var kvar på planen och säkerhetspersonal lyckades säkra ingången till Guldfågelns inre.

– Den här gången känns det bättre än någonsin. På ålderns höst behöver man lite uppmuntran. Efter 60 år med klubben så är jag stolt och glad över att de kunde genomföra det här, säger Johansson, ordförande i AIK 1967-1980, om upplevelsen i ett grått Kalmar.

Johansson njöt av guldet

AIK hade halva startelvan borta på grund av avstängningar och skador och bärgade guldet efter en kämpig avslutning.

– Det var speciellt i dag när de mötte ett bra lag och dessutom hade en brist på spelare på grund av avstängningar och skador men det är inga bortförklaringar för det här gick ju bra, funderar Johansson, som hade nära till känslorna och lättade på trycket som man aldrig hört förut denna gulddag.

– Även om jag tycker väldigt bra om Norrköping sedan jag var ung så skiter jag i dem i dag. I dag är det AIK som gäller för min del, slår Lennart fast.

Det var första gången som Lennart Johansson delade ut pokalen som bär hans namn.

Hur kändes det?

– Det beror på att andra har velat göra det och gjorde det i min frånvaro. Det har jag funnit mig i men jag tänkte att om det gällde AIK så måste de fan i mig begripa att det är min tur och det är det ju i dag. Jag är väldigt glad och väldigt stolt över det, säger han.