Dopningsjägarna närmar sig förövarna. Risken för att resultatlistorna från friidrotts-VM i London måste skrivas om när de sparade dopningsproverna analyseras igen – vilket har varit fallen efter exempelvis OS i Peking 2008 och just i London 2012 – är liten.

Det säger Åke Andrén-Sandberg, ordförande för Riksidrottsförbundets dopningskommission.

Den absoluta majoriteten av idrottarna som tävlar på Olympiastadion med start på fredagen har testats kontinuerligt inför mästerskapet och analysmetoderna blir allt förfinade.

– Vi ligger väl till. Det är svårt att dopa sig utan att åka fast. Allt som vanligen når idrotten avslöjas brutalt och effektivt, säger Andrén-Sandberg.

Dyrt att dölja

Enligt den 69-årige läkaren har enskilda utövare oerhört svårt att lura antidopningsorganisationerna. Det är helt enkelt för dyrt att dopa sig utan att bli upptäckt.

Däremot är det problematiskt att komma åt statsunderstödd dopning, som i Ryssland under senare år. Där har resurserna funnits för att dupera systemet.

– Man måste punga upp med många, många miljoner. Man manipulerar och byter ut dopningsprover. Man måste ha doktorer som vet hur man ska dosera och få fram rätt preparat. Det krävs stora organisationer både för att förse idrottarna med rätt substanser och för att dölja dem.

”En del skumrask”

I efterdyningarna till de senaste årens korruptions- och dopningsskandaler har friidrotten sjösatt en fristående antidopningsorganisation, AIU, för att återupprätta trovärdigheten för sporten – ett närmast oundvikligt initiativ enligt Andrén-Sandberg.

– Det är nästan omöjligt att svära på att de som sitter i IAAF (Internationella friidrottsförbundet) är helt utan skuld. Det har varit en hel del skumrask. Det är alldeles för många som har åkt fast för korruption för att man ska känna sig trygg om att det är helt utrotat. Därför vill man ha något som är utanför organisationen, en annan ordning, säger han.