Jacob Hård minns tio starka sportögonblick från åren som sportjournalist. Han har grävt i arkiven och gjort nya intervjuer. Dessa sportögonblick blir berättelser som sätts i nytt ljus.
I serien ”Hårds historier” blickar Armand Duplantis nu tillbaka på sitt makalösa EM-guld i Berlin. I de flesta mästerskap hade 5,95 i det första försöket varit ett guldhopp. Men den 12 augusti 2018 var ingen vanlig kväll.
”Är det här på riktigt?”
När ribban höjs till drömgränsen sex meter är fyra stavhoppare kvar i finalen – den då 18-årige Armand Duplantis är en av dem.
Och Duplantis klarade sex meter – i det första försöket.
– Det kändes helt galet efter det, jag firade – det var det bästa ögonblicket i mitt liv. Det var underbart i ungefär två minuter.
Efter Duplantis är det dags för ryssen Timur Morgunov att försöka kränga sig över ribban – och även han klarade sex meter direkt.
– Jag tittade upp mot resultattavlan och det var jag och han på förstaplats. ”Är det här på riktigt?”. Jag klarade sex meter i första försöket och jag är på delad förstaplats, berättar Duplantis i ”Hårds historier”.
När ribban höjs till 6,05 plockar Duplantis fram en stav som han aldrig tidigare har använt.
”Det som skiljer en bra stavhoppare från en jättebra”
– Det var den största staven jag hade i min väska. Du vet inte vad den kommer att göra, men det är ett mentalt spel. Jag litar på mig själv, jag litar på staven, jag litar på att min pappa sett till att jag har rätt stav vid det rätta ögonblicket för den rätta höjden.
– Det är det som skiljer en bra stavhoppare från en jättebra. För vissa kan inte hantera det, de har inte tillräckligt med självförtroende och tro på sig själva för att kunna göra det.
– Jag har glömt vad jag gjorde efter 6,05, resten av kvällen är blank för mig. Det var så overkligt att jag inte kunde förstå det.