Ring läser parallellt med elitkarriären till biologi- och idrottslärare och förlägger dessutom en stor del av sin träning i skogsmiljö. En kärlek till naturen som nu haft ett högt pris efter ett fästingbett.
– Jag älskar ju att vara ute i skogen, det är ju en del av min vardag. Men jag kommer att köra långa strumpor och långbyxor i fortsättningen, säger 25-åringen som i fjol dessutom tog SM-silver i maraton, en tävling som hon i år följde från sidan av efter en vår som varit tuffare än den längsta ultradistans.
Hon har kunnat träna på, men har varit obegripligt trött. Influensaliknande symptom, svullnader på kroppen, svårt att somna, smärta i nacke och ögongrus. En svårförklarlig serie symptom som ändå inte höll henne från att starta i ett av årets mål, Göteborgsvarvet och jakten på SM-medalj i halvmaraton. Det slutade i en sjätteplats på tiden 1.21,10, nästan fem minuter över hennes personliga rekord och fysiska besvär.
”Förklarar känslan”
– Efteråt kräktes jag och hade känslan av feber, det är som att jag gått omkring med konstant feber. Jag har sagt att jag inte känt igen min löpkänsla och det är inte så konstigt när man har borrelia i kroppen. Det förklarar att känslan varit så dålig, säger Lisa Ring som i nästa vecka egentligen skulle försvarat sitt guld på 10 km landsväg men tvingas avstå.
Tre månader med bakterieinfektionen i kroppen har satt sina spår, även på självförtroendet. Nu har hon fått svar, landslagsläkaren har satt in antibiotika, men det är en kluven känsla.
– Det känns skönt att veta att det är något konkret som inte stämt och att jag kan börja må bra igen. Men det är också väldigt diffusa problem, lite jobbigt att inte veta helt om man kommer ur det, men läkaren säger att jag ska vara lugn.
Behöver inte synas
Hon förklarar att hon har haft flera fästingar under året, men inte sett några ringar på kroppen. Och vill gärna att folk får veta att det inte behöver synas för att man ska drabbas. Hon är vaccinerad mot TBE, men borrelian slog ändå till, vilket avslöjades av ett blodprov. Av de tänkta SM-medaljerna blev det ingenting, men själv längtar hon bara efter att få springa ordentligt igen.
– Om jag kan få till ett träningspass som känns bra så är jag jättenöjd, säger landslagstjejen som i sommar ska springa lite mindre lopp hemmavid, tänker sig en större mara utomlands i höst i stället och däremellan tänker hon försöka vinna Ultravasan igen.
Uppladdningen blir ett löparäventyr mellan Abisko och Nikkaluokta, 100 km i fjällterräng på två dagar. Om kroppen och vädret tillåter. Dessutom tämligen fästingfritt.
– Det är tråkigt att vara med om sådan här skit, med diffusa symptom. Därför är det bra att folk får veta om det. Jag ska ju bli biologi- och idrottslärare, så mina kommande elever ska definitivt få med sig kunskap om det här.