Originalfotografierna är tagna för några år sedan och visar hur gymnaster inom rytmisk gymnastik stretchas på ett sätt som strider mot gymnastikförbundets stretchingpolicy. Med hänsyn till gymnasterna på bilderna har SVT Sport låtit en grafiker rita av bilderna.
Det handlar om aktiva så unga som tolv år, som står i spagat mellan två stolar samtidigt som en ledare eller träningskompis lägger hela eller delar av sin kroppsvikt på deras ben.
SVT Sport har visat fotografierna för Anna-Karin Wikström, legitimerad fysioterapeut på Bosön och en del av gymnastikförbundets medicinska team.
– När jag tittar på de här bilderna och ser att tjejerna är i sina ytterlägen och att de dessutom har någon som sitter eller står på dem med nästan hela kroppsvikten. Jag tycker att det är förfärligt, säger Anna-Karin Wikström.
– Det är mer okej när de sitter i egna positioner och stretchar med egen kraft. Men inte när det är någon mer person som är med och trycker på.
”Aldrig rätt att ta hjälp av våld”
Ytterläge innebär att kroppen når sitt yttersta läge för hur mycket kroppen kan tänjas ut. SVT Sport visar fotografierna för gymnastikförbundets generalsekreterare Pelle Malmborg.
– Att en gymnast sitter i spagat mellan två stolar kan vara illa, men det behöver inte vara illa. Det här handlar om träning som pågått under många år för att bygga upp styrkan och flexibiliteten. Men att med hjälp av våld komma till ytterläge, det är aldrig rätt. Självklart inte, säger han.
Den tidigare landslagsgymnasten Clara Göthberg, som uppmärksammades i vår granskning av ledarkulturen inom rytmisk gymanstik under onsdagen, har också erfarenheter av tvångsstretching.
– Man tyckte att jag hade för stela knän. Så då fick jag sitta på en stol, med hälarna på en stol framför. Så var det någon som satt på mina ben. När jag blev 12-13 år så började jag på riktigt få ont i ryggen också. Efter att jag hade slutat så gick jag till en läkare som konstaterade att jag har artros, säger Clara Göthberg.
Risk för att gå sönder i kroppen
Enligt fysioterapeut Anna-Karin Wikström finns det individer som är rörligare än andra, vilket också delvis kan bero på genetik. Men det finns också gränser som inte bör passeras.
– De gymnaster som kontinuerligt har stretchat sedan de var väldigt unga har ju en större rörlighet. De kommer längre utan att det gör ont. Så det är väldigt individuellt och en del föds rörligare än andra. Men just att pressa i ett sådant här ytterläge, då är det risk att det blir skador eller att man faktisk går sönder.
Gör det ont att gå för långt?
– Absolut. Att gå över gränsen gör ju ont. Så är det ju, säger Anna-Karin Wikström.
Det här är en del av en större granskning.