Små serpentinvägar genom Makedoniens berglandskap. Den närmast pittoreska och för oss helt okända kinesiska tremiljonersstaden Wuxi. Sao Paulos svar på ”Globen” där man trodde att plåttaket skulle rasa in när det regnade. Snölek i Lillehammer. Lervälling i Astrakhan. Jag har damlandslaget i handboll att tacka för många häftiga minnesbilder i livet.
Några gånger har arenaupplevelserna verkligen varit något extra. Söndagens EM-premiär mot Spanien på Hovet var en sådan. Den slår sig till och med in som tvåa på min högst subjektiva lista.
Stor förebild
Det har nu gått tio år sedan detta landslag började sin resa mot att bli folkkära. Även om ”det leende landslaget” hade ett härligt VM 2001 så var det i och med hemma-EM 2006 som allt tog fart. Linnea Torstenson var med då, dagens överledare Sara Holmgren och EM-basen Matilda Boson likaså. Johanna Ahlm satt på läktaren som talangfull reserv då och denna gång är hon på Hovet som TV-expert och inte som spelare pga skada, jag lider lite med henne som missar dessa fester som spelare.
Då var de ett ganska okänt landslag som inte gjort ett mästerskap på flera år. Det var långt ifrån fullsatt på Hovet och autografskrivarna och journalisterna på plats var lätträknade.
Men den fina insatsen i hemma-EM (sexa) gav en plats i OS-kvalet och där i gamla östtyska Leipzig skrällde man och tog en plats till Peking-OS. Efter det har man tagit sig till i princip alla mästerskap (förutom VM 07 och 13). Tre raka OS, sex raka EM och VM på tre kontinenter. Dessutom medaljer i både EM 2010 och 2014.
Idag är Bella Gulldén en av landets mest kända idrottare och en stor förebild för ungdomar över hela landet. Roberts, Sand, Hagman och Bundsen har även de blivit idoler och välkända profiler.
Dags igen
Det märktes på läktarna i söndags. Nationalsången a capella, ljudvolymen när Bella spräckte nollan på straff efter fem darriga inledningsminuter och trycket från 7900 klappor när Sverige ryckte från 8-8 till 13-8 gav ståpäls. Sett till svensk arenaupplevelse är det väl bara vändningen mot Holland i EM-kvalet 2011 på Råsunda och när Calle Halfvarsson svängde in på upploppet bredvid Northug i stafetten i Falu-VM som kan jämföra sig för egen del (men jag har ju inte varit på allt heller).
Ikväll är det dags igen. Nu mot Slovenien. Det har inte varit samma biljettförsäljning som i premiären. Men når man bara hälften av trycket så räcker det långt. Och tar man med sig stämningen till Scandinavium och ett spel om medaljerna nästnästa helg, ja då finns det stor potential att man når högst upp även på min lista.
Mina mäktigaste arena-upplevelser med damlandslaget
5. Tyskland-Sverige, OS-kval 2008, Leipzig
Min första ”stora” kommentering för SVT. Något övertaggad inför denna match som inledde kvalgruppen. Fredag kväll i Leipzig, 8000 festsugna och öldruckna tyskar på plats i landet som är bäst i världen på att arrangera idrottsfester. Härligt tryck, jämn match och till slut tysk seger. En wow-upplevelse och jag snittade väl 190 i puls genom hela matchen.
4. Ryssland-Sverige, OS-kval 2016, Astrakhan
Ryssar är patrioter. De är stolta. När den klassiska nationalsångens första toner drar igång så är det ingen blygsam ton man tar till, det tas ifrån tårna. I Astrakhan släppte man in alla, rika och fattiga (de fattiga var klar majoritet i denna stad), alla sittplatserna fylldes snabbt och sen fyllde man även trapporna och gångarna. Ryssland körde över Sverige fullständigt, mycket på grund av publiken. Senare vann samma lag OS i Rio.
3. Makedonien-Sverige, mellanrundan EM 2008, Skopje
Sverige hade bytt turiststaden Ohrid nära Albanien till huvudstaden Skopje och stötte på hemmanationen i mellanrundan. Före inmarschen vecklades den gulröda makedonska flaggan ut, över hela ena långsidan. Busvisslingarna under Sveriges alla anfall var öronbedövande, ryktet sa till och med att man skickade ut ett sirenljud i högtalarna för att bättra på psykningen, jag tror det ryktet stämde. Men Sverige stod emot trycket, och vann matchen.
2. Sverige-Spanien, premiär EM 2016, Stockholm
7900 gula tröjor. En på varje stol. Gissar att ca 98% av dessa användes. Hovet förvandlades till ett gult hav. Förväntan var stor, publiken ville ha fest, och bjöd till för att skapa den. Invigningen i Disney-stil höll nivån. ”Du gamla du fria” där musiken sänktes redan efter några toner och publiken fick köra a capella var en succé. DJ, speaker och publik i härlig festharmoni. Publiken på Hovet bidrog starkt till Sveriges övertygande seger, det här var mäktigt.
1. Danmark-Sverige, kvartsfinal VM 2015, Herning
Matchen i Boxen är något de svenska tjejerna helst vill glömma. Det var en slakt och blev även förbundskapten Thomas Sivertssons fall. Men danskarna som var där minns den med välbehag. Handboll är enormt stort i Danmark och även om Norge har ännu större Sverige-antagonism så är inte direkt danskarna ledsna om de kör över oss svenskar. En helt röd arena hade party från en timme före match och hela kvällen lång. För Sverige fick VM ett brutalt avslut.