För en vecka sedan kom beskedet att Isabelle Gulldéns 19 år långa elithandbollskarriär är över. Cupmatchen med Lugi i augusti i fjol blev hennes sista.

– Det var till slut kroppen som sa i från och det var alltid så jag har sagt att jag vill avsluta. Men det är klart att jag hellre hade velat avsluta den med en match på plan, och få känslan av att allt är över.

Lämnade norska jättarna för Lugi

En lång och framgångsrik utlandskarriär tog slut redan för tre år sedan. Efter att ha tagit hem Champions League-titeln med norska Vipers Kristiansand valde Gulldén att bryta kontraktet med storklubben i förtid.

Hennes lillasyster, Rebecca, hade nämligen drabbats av cancer.

Isabelle Gulldén och hennes familj flyttade till Lund för att komma närmare systern och karriären fortsatte i Lugi.

– Det var självklart, i och med att det var så pass allvarligt med Rebecca redan från start. Hade jag i stället valt att sluta hade jag nog undrat om jag hade mer i kroppen.

Tiden i Lugi blev långt ifrån stjärnglansen i Norge.

”Stor kontrast”

Champions League-titel byttes ut mot bottenkamp i Handbollsligan. Lugi åkte ur och samtidigt kämpade Gulldén med ett smärtande knä.

– Det blev en väldigt stor kontrast. Det blev två, tre dåliga år på slutet, så jag hoppas att det inte är det folk kommer minnas av min handbollskarriär.

Känner du att du fått ett avslut på karriären?

– Både ja och nej. Jag har inte fått avslutet av att stå på planen och känna att det är över, men samtidigt har jag ändå fått ett avslut, säger Gulldén och fortsätter sedan:

– Det är en lång karriär som är över, men det har inte fått ta plats för att jag har en annan, större sorg att hantera.

”Ville vara där hela tiden”

Den 18 december i fjol gick systern Rebecca bort efter en tre års lång kamp mot cancern.

Hör Gulldén berätta om saknaden efter systern i spelaren ovan.

– Man förstår ju att cancer är allvarligt, men man försökte hela tiden vara positiv. I slutet sa läkarna till oss att vi måste ta hand om oss själva, men det fanns inte. Vi var där hela tiden och det ville man. Varje vaken timme ville jag vara med henne. Det var en oerhört tufft tid, säger hon och avslutar sedan:

– Att jag har slutat med handboll går inte att jämföra med den sorgen jag känner efter min syster.

Se ett längre möte med Gulldén i Sportspegeln 19.00.