Erik Granqvist har bråda dagar: med telefonsamtal, resor och intervjuer. Allt på grund av att han bröt tystnaden, mer än 30 år efter övergreppet, inkilningen som kom att prägla hans liv.

– Väldigt fort började jag få otrolig ångest, vågade inte sova på nätterna och började få självmordtankar. Hela mitt värde som person var kopplat till det jag presterade, och det gjorde mig extremt sårbar, så när jag utsatte mig för detta bristande ledarskap och pennalismen, så fanns det inga resurser i mig att hantera det, säger han.

Flodvåg av respons

Uppdrag Granskning berättar just nu om den extrema kulturen kring träning och psykologisk press inom svensk idrott, främst kopplat till traditionellt kvinnliga idrotter som konståkning och rytmisk sportgymnastik. Men i den flodvåg av respons som Erik Grankvist har fått, finns många män. Oavsett graden av övergrepp, så är det normen av tystnad riskerar att dominera. I Sverige finns en visselblåsartjänst och idrottsombudsman, men de är kopplade till Riksidrottsförbundet, som alltså ska utreda sig själv.

– Det behövs en extrem tydlighet från toppen: det här är det som gäller i omklädningsrummen, och det behövs en oberoende organisation. Det måste vara otroligt mycket tydligare riktlinjer. Vad är mobbning i ett omklädningsrum? Vad är kränkning? Vad är övergrepp?