Bilderna är redan klassiska. En salig William Nylander – utsedd till turneringens mest värdefulle spelare som poängbäst och med sju mål – tar fart mot Henrik Lundqvist efter avgörandet och tacklar omkull den rutinerade stjärnmålvakten.

Ett överraskande firande, medger Lundqvist själv.

– Den var oväntad, det kändes en del, säger han med ett leende och fortsätter:

– Men i en sån situation spelar det ingen roll. Det är så mycket känslor, alla känner den stora glädjen. Det är så mycket adrenalin som bara vill ut, då blir det sådär ibland.

”Lite ovant”

Lundqvist reste till VM med drömmen om ett första VM-guld – och drömmen blev sann.

– Det var speciellt på sättet vi vann. Hela tiden jag hade i Tyskland var speciell för mig. Det var mycket att ta in men det var viktigt att hitta rätt fokus ganska fort. Det var den stora utmaningen för mig. Men att få tillbringa den här tiden med de här grabbarna – och speciellt brorsan – var fint, säger Lundqvist.

– Det var lite ovant med stor rink och det var lite nya killar. Men man växte in i det. Hungern bara steg och steg, man ville ha den här guldmedaljen.