Patrik Zackrisson är spelaren som aldrig får vinna ett mästerskap. En spelare som alltid faller på målsnöret. Med Linköping förlorade han finalen mot HV71. Med Skellefteå förlorade han två finaler, en mot Växjö och en mot Frölunda. Och med Lev Praha i KHL fick han se Magnitogorsk lyfta på Gagarin Cup-pokalen. Ingen Le Mat och ingen Gagarin.

– Det är nästan parodi. 

I dag är han kapten för Tre Kronor och äldste spelaren, den ende 80-talisten i laget. Han säger att hans status som kapten inte påverkar hans chanser till spel i VM.

– Nej, det är ingen indikation. Jag är äldst och har flest landskamper. De övriga, många av de i alla fall, har ju bara några få. Det är nog därför jag är kapten säger han ödmjukt. 

Öst in poäng i KHL

Zackrisson är en ödmjuk person. Lättsam och inbjudande. Som spelare är han en schweizisk armékniv. Användbar i alla olika situationer. En spelare som kan ta en producerande roll som den han tagit i år i sitt KHL-lag Sibir Novosibirsk där han öst in poäng. Eller som det lär bli, om han inte gallras bort i sista stund igen, en mindre roll längre ner i hierarkin i ett VM-guld-jagande Tre Kronor.

– Jag vill ju vara en producerande kraft men i VM så är jag medveten om vad som eventuellt kan bli över för mig. Det blir ingen topplina där. Det vet jag. Så funkar det.

– Men jag klarar den andra rollen med. Bara jag får vara med så tar jag vilken roll som helst, säger han och garvar.

”Man vill vinna”

Han har bakom sig sin kanske starkaste säsong i karriären. En genombrottssäsong i KHL med 42 poäng. Vid 30 års ålder satsar han vidare mot att dels få spela VM men dels att också få vinna något. Det är drivkraften.

– Vi spelar för att vinna. Det är drivkraften för en idrottare. Sen om det handlar om division 1 eller NHL. Man vill vinna.

Zackrisson vet hur det känns att förlora och den känslan är han trött på.

– Det är bara att fortsätta försöka.