Varför springer du?

– För att det är roligt och löpning är en bra träningsform för att bygga kapacitet! Det är enkelt och går att variera belastningen i oändlighet genom att bland annat anpassa intensiteten, terrängen och längden på löppassen.

Hur skulle du beskriva din relation till löpning?

– En mycket viktig del i min försäsongsträning. Jag har alltid tyckt om att springa oavsett om det har varit på basketplanen som åttaåring, när vi spelade brännboll på rasterna och senare när skidåkningen även innebar barmarksträning.

Vad tänker du på när du springer?

– För oss skidåkare är mycket av skidåkningen och rullskidåkningen kopplat till tankar på teknikutveckling och på ett distanspass med löpning har jag möjlighet att lägga fokus på andra bitar. Jag upplever känslor av frihet, kommer nära naturen och blir fascinerad av vilka platser jag kan ta mig till i löpskorna.

Berätta om din mest minnesvärda löpupplevelse!

– Det är många att välja på! En är när jag precis gått ut nian och fick följa med på läger till Björkliden. Då var jag inte genomtränad och andra passet på lägret var löpning mot Lapporten tillsammans med Mia Eriksson, en ledare och en fyra år äldre kille som just gått ut skidgymnasiet. Det var första gången jag sprang i fjällen, vi skulle vara ute tre timmar och tempot första 20 minuterna var högt för mig. Tvivlet om jag verkligen skulle orka hålla ryggarna på resten av gänget och bli lämnad var stort men det här passet klarade jag mer än vad jag trodde från början. Jag fascinerades av de vackra vyerna, av att kunna ta sig så långa sträckor till fots och att få skutta fram i dalgången omgiven av dramatiska höjder. Sedan dess har längtan alltid varit stor till löppass i fjällen.

När känns det mindre kul att springa?

– När jag klätt mig för dåligt. De få gånger jag gett mig ut med en karta i handen, regnet står som spön i backen, jag har noll koll på riktningen hem och tempot är för lågt för att få upp värme, då är jag inte den muntraste personen att springa med.