Skidprofilens tuffa smäll – från guldjakt till utbränd: ”Mådde otroligt dåligt”

Uppdaterad 12 februari 2024

Publicerad 13 mars 2022

Synskadade längdåkaren Zebastian Modin har tagit tre medaljer vid Paralympics i Peking – men utan sin tänkta ledsagare Robin Bryntesson.

För ett knappt år sedan brast allt, i en energifylld tillvaro med medaljmål, när hans system plötsligt sa stopp.

– Min kropp har ju varit mitt verktyg hela livet. Då blir man förstås jäkligt rädd, säger Bryntesson till SVT Sport.

Robin Bryntessons hektiska liv, som egenföretagare, småbarnsförälder och heltidssatsande guide till Zebastian Modin, tog ut sin rätt. Mitt i säsongen, som handlar om uppemot 900 träningstimmar, slogs Bryntessons kropp ut.

– Jag mådde ju otroligt dåligt. Deprimerad. Jag började få ont i huvudet, fick problem med hjärtat, tryck över bröstet och ont i ögonen. Det var märkliga saker, säger den förre elitskidåkaren som både tagit JVM-guld och vunnit i världscupen som sprinter.

Paralympics

Han blev akut sjukskriven, början på en smärtsam livskris som han aldrig trodde skulle drabba honom. En 36-årig levnadsglad multitalang som följt mantrat ”det är en dag i natt också”.

– Det är ju ingenting jag skulle rekommendera någon annan att prova, säger han med facit i hand.

Flydde till en jaktstuga

Bryntesson, som dessutom parallellt jobbat intensivt med diabetesfrågor, en sjukdom han själv levt med sedan tonåren, gick från 100 till 0 med en kropp som vissa morgnar inte ens orkade ta sig ur sängen.

Han tog beslutet att flytta ut till en jaktstuga i norra Jämtland, utan el och vatten, avskuren från civilisationen.

– Jag skulle vara där i några dagar, som blev veckor, som blev månader innan det var färdigt. Jag har varit noll kreativ, mest försökt få andas. Elden gjorde ju inte upp sig själv dock, så det kändes som en lämplig utmaning för mig då.

Efter en lång period helt avskuren från civilisationen har livet börjat vända tillbaka. Han säger själv att han haft stor hjälp av en förstående familj – och att få prata om sin situation. Tommy Karls, idrottspsykolog på Parasportförbundet, har varit ett stort stöd.

”Väldigt jobbigt att acceptera”

– För mig var det väldigt jobbigt att acceptera, för ”det där drabbar ju inte mig”. Det är först sen jag har kunnat acceptera, som jag har kunnat besegra det, säger han och kan börja blicka framåt igen.

Han har rent av kunnat stå på skidor på nytt, lite försiktigt ihop med barnen, men ändå med en skön känsla. Bryntesson rekommenderar andra i riskzonen att våga söka hjälp och framförallt att prata om problemen. För egen del har livet börjat återvända. Eller som han själv uttrycker det med pliriga ögon:

– Nu måste jag komma vidare till nästa steg och då är det väl bara att raka sig och skaffa ett jobb, säger han.

KLIPP: Se hela reportaget här:

Hit kan du vända dig om du behöver hjälp

Människor hanterar stress olika. I vissa fall kan du behöva prata med någon, få stöd och behandling för att återhämta dig. Då ska du inte tveka på att försöka hitta den hjälpen.

Om du har självmordstankar eller upplever att du mår väldigt dåligt ska du ringa 112 eller ta dig till en akutmottagning.

Ring 112 om läget är akut.

BRIS vuxentelefon: 077-150 50 50.

BRIS – Barnens hjälptelefon: 116 111, www.bris.se.

Elitidrott och hälsa: 08 123 457 80

Föräldratelefon: 020-85 20 00.

Mind, Självmordslinjen: 90 101, chatt.mind.se.

Jourhavande präst: Nås via 112.

Jourhavande kompis: 020-22 24 44.

Spes (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd): 08- 34 58 73.

Källor: 1177, Mind.

Relaterat

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.